Faldar undir kinn.

Jag har sovit över  Lollo och Filips lägenhet i en vecka. Eller ja, sovit över är lite väl långt från sanningen. Hållits fången mot min vilja är en aningen mer korrekt benämning av vad jag varit med om den senaste veckan. The things I've seen!

Det dumma är att jag borde ha lärt mig vid det här laget att om jag far dit så kommer jag inte få lämna dem på ett tag. Jag kommer dit, stannar tills klockan är kanske halv tio och Lollo frågar utifall jag ska sova över, och innan jag hinner svara så inflikar Filip med ett "klart hon ska". Sedan sitter jag där, med gapande mun och inser att jag just har blivit en gissla. Och allt jag ville var att utnyttja deras datorer för att kunna spela Left 4 Dead.

Det här kan vara mitt ego som talar, även om det säkert är sant, men det känns nästan som om jag är limmet som håller dem samman som ett par. Utan mig som deras gemensamma bästa vän, så skulle de inte vara Filip och Lollo. Så det är därför de vill ha mig där så ofta och får mig att stanna så länge. Att de sedan har förlovat sig kan ju då inte vara annat än min förtjänst. Limmet som håller dem samman, som sagt.

Fast om jag ska vara helt allvarlig, så är de två exceptionella värdar och när jag sover över där får jag en bautastor gästsäng (just det, bauta. I said it!) och spela hur mycket Left 4 Dead och the Sims 3 jag vill och jag får alltid sno parfym av Lollo. Så jag hade kunnat blivit tillfångatagen av betydligt värre människor. Typ Hitler.

Staralfur av Sigur Ros är väldans fin.