Den här låten gör mig ofantligt glad.
Så jag var ute och gick en mil imorse, för jag är duktig och för att jag behöver röra mer på mig, (buns of steel, I shall possess you!) vilket gick jättebra. Det gick bra, tills jag kom till Rosgatan, som, om ni inte är bekanta med Skellefteås gator, är en så äckligt lång gatan. Så äckligt lång att om du skulle gräva en grop lika djup som Rosgatan, så skulle du kanske inte komma till jordkärnan, men du skulle komma en jävligt bra bit på vägen. Så när jag svänger av mot Rosgatan, så slås jag av motvind. Motvind hela den sträckan och i uppförsbacken vid Getbergsvägen. Så nu kan jag konstatera att jag inte har samma energi som en Duracellkanin. Inte för att det är något jag ofta har. Men fan, jag känner mig duktig!
Så nu ska resten av dagen ska spenderas i soffan. Jag föredrar att vara stationär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar