Jag har börjat se en serie som går på MTV som heter My life as Liz. Fast jag ser den på datorn då, istället för på TVn. I'm cool like that. Och jag har fastnat ganska rejält i den. Igår såg jag sex avsnitt på raken.
Sammanfattningar av saker man gillar brukar oftast låta väldigt töntiga, så jag ska skona er. Men se serien, den är riktigt cool.
Om ni inte är övertygade, så kan jag berätta att hon älskar Star Wars och beskriver de populära tjejerna som inte kan tänka självständiga tankar som bland annat Darth Vader och the Emperor. Det blir inte mycket häftigare än så.
Jag hittade det här klippet från andra säsongen, som jag inte hunnit till än, där hon sjunger Bizarre Love Triangle av New Order. Så hon har bra musiksmak.
Jag fick pengar av pappa igår och bestämde mig för att köpa ett par varmare skor (ballerinaskor och converse är tydligen inte anpassade för den annalkande vintern.) och, om jag hittade en för ett rimligt pris, en jacka. Så idag begav sig jag och min broder Samuel in till centrum. Vi skiljdes när vi var framme så han kunde fara till Game och jag till H&M för att leta jackor.
Efter ett tag så hittade jag en jacka som inte var allt för ful eller allt för dyr och, detta var höjdpunkten under min shoppingrunda, två nagellack för 9,50 kr styck. Score! Sedan ägnade jag ett på tok för långt tag att leta efter DinSko, så jag till slut blev på väldigt dåligt humör och bestämde mig för att om inte affären ville uppenbara sig, då skulle de baske mig inte få mina pengar när jag väl hittade den! Ma mama didn't raise no fool!
Jag har förresten ljugit för tre flickor idag. Jag skulle iväg till konsum för att köpa glass åt oss, då de satt ute i vårt område, och när jag var tre meter ifrån dem så utbrister en av flickorna, samtidigt som hon håller i en enorm ljusrosa nallebjörn, "Vill du köpa den här för 100 kr eller 50 kr?".
- Jag har tyvärr bara de pengar som jag ska handla på konsum för, ljög jag.
- Meen åhhhh! Bölade de i unison.
- Förlåt, men kanske nästa gång ni säljer något, svarade jag medan jag var på min vakt utifall de skulle anfalla mig som hämnd.
Jag gör ett försök att gå iväg när en av flickorna säger efter mig;
- Om du har kort, så skulle jag bli jätteglad!
- Nä, jag har bara pengarna som jag ska handla för, ljög jag återigen.
Vad tror de egentligen? Att jag ska köpa en gammal nallebjörn för 100 kr? Och betala dem med kort?! Nallebjörnen var rosa, för guds skull! När jag var liten så var jag klok nog att försöka sälja fina saker, så som blommor, i alla fall!
Barn skrämmer och roar mig på samma gång.
Inlägget avslutas, inte helt oväntat, med en låt. Heaven and hell av The Easybeats. Ord kan inte beskriva hur snygg jag tycker Stevie Wright är i den här videon. Jag borde ha varit ung på 60-talet.
Angelica saknade Herman's Hermits från min lista av musik från 60-talet, så därför lägger jag upp en låt av dem nu istället. Jag valde No milk today, för jag gillar den låten. Och för att jag gillar mjölk, men jag har inte druckit det idag.
Jag var, som jag nämnde förut, hos tandläkaren idag. Jag var tvungen att ta mig hela vägen till Skoghall, som ligger i Hammarö kommun. Notera Hammarö kommun, inte Karlstad kommun. Jag var alltså tvungen att fara till en annan kommun för att fara till tandläkaren. Varför? Jo, för att Adressändring inte verkar förstå att jag bytte adress redan i början av det här året. Och sedan var jag för lat för att ringa dem och säga upp min tid och boka en tid vid närmaste tandvård istället. Varför göra det lätt för sig, när man kan göra det svårt?
Men det gick bra. Tandläkaren var norrlänning, så jag kunde lugna mig med det faktum att hon omöjligt kunde visa sig vara en sadist. Det norrländska lugnet, vet ni. (Jag är fördomsfull på ett skämtsamt sätt, så ni vet. Sörlänningar lider ingen större risk än norrlänningar att vara sadister. Vad jag vet.) Hon lät väldigt glad över att jag inte hade ett enda hål och inte behövt laga någon tand förut, så jag är ganska stolt över mig själv. Med tanke på mitt sockerintag under gymnasiet, så är det ett under. Eller så är mina tänder förbaskat tåliga.
Så det firades med ett äpple när jag var klar. Och lite choklad, men det behöver inte min tandläkare få reda på.
Avslutar inlägget med en bild på Keith Hopwood, som var gitarrist i Herman's Hermits och som jag är lite kär i just nu.
Jag ska till tandläkaren idag och jag är lite nervös. Jag har sett filmen, så jag vet vad de sjuka jäklarna är kapabla till att göra med mig!
Nä, för att vara seriös, så är jag inte särskilt rädd för att tandläkaren vill mig något ont. Om något så är jag mer nervös över hon/han kommer säga om mina tänder. Det är väl illa om tandläkaren är en sadist, men Gud förbjude att hon/han ska ha något att klaga över om mina tänder!
Jag går väldigt mycket i perioder när det gäller musik, vilka band jag lyssnar på, vilken sorts genre de spelar och vilket årtal det är. Just nu börjar jag luta väldigt mycket tillbaka till 60-tals musik, (The Beatles är en självklarhet att jag alltid lyssnar på, så jag räknar inte med dem i mina perioder. Likaså Bob Dylan.) och jag försöker variera mig i banden i lyssnar på och inte fokusera på ett enda band. Så här har ni en musikbomb av några av mina favoriter.
