Jag är en vampyr.

Jag lekte med teorin att jag kunde ha förvandlats till en vampyr och att det var därför som jag inte behövde sova. Jag är ju redan den blekaste personen jag känner, so it all made sense. Om jag nu var en vampyr, så skulle jag dock inte ha varit en vampyr som glittrar och har känslor. Jag skulle ha varit en lean, mean killing machine.

Men igår natt vid halv ett började jag känna hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre, och så fort jag lade huvudet mot kudden så var jag lika borta som en klubbad säl. Så jag kan nog avfärda min vampyrteori. Eller så kanske jag är en vampyr som kan sova. Det är inte helt omöjligt, med tanke på att vissa kan glittra.

Jag trodde även att jag hade börjat lida av insomni (Efter en sömnlös natt.) och att jag skulle spendera alla mina nätter vaken och bli så pass galen att jag tillslut skapade min egna Tyler Durden. Så jag började läsa om det på Wikipedia, men det verkade vara så enkla orsaker till sömnlöshet att jag lugnade ner mig lite grann.

Men vi ser väl om jag börjar skriva om min vän Tyler.

Oh, I'll break them down, no mercy shown. Heaven knows it's got to be this time.

Jag sitter här i en tyst och halvmörk lägenhet. De enda hörbara ljuda är vinden och de regelbundna andetagen från min sovande bror. Ur mina öronsnäckor strömmar New Orders odödliga klassiker Ceremony. Klockan är tio i sju på morgonen och jag har inte sovit en endaste blund under natten. Jag har legat alldeles klarvaken i min säng och lyssnat på vinden som viner utomhus, ömsom ansträngt mig på att försöka sova och ömsom gett upp mina försök och läst ur min bok istället. Himlen har nu övergått från kolsvart till mjuka nyanser av blått, rosa och lila.

Varför? Frågar jag mig själv sorgset. Varför kan jag inte somna? Åh, så jag lider!

Nu ska jag inte överdramatisera, men helt allvarligt så kommer jag bli dum i huvudet på grund av sömnbrist. Fast jag lider inte fullt lika mycket som jag antydde i paragrafen ovan. Det är bara det att det är så frustrerande att inte kunna somna och jag vet att jag kommer vara en zombie när klockan börja närma sig eftermiddag, vilket gör mig väldigt irriterad.

Men nu ska jag göra mig en kopp te, plugga in min externa hårddisk i datorn och titta på Misfitsavsnitt tills ögonen blöder.

(Inte bokstavligt talat då. Det hade varit läskigt och, antar jag, ganska farligt.)

Could you be the one they talk about?

Min mamma har rest iväg till Dalstorp för att hjälpa mormor flytta, så jag och Samuel kommer vara ensamma i lägenheten i en hel vecka. Vi har redan klarat oss i tre dagar, och som belöning för att vi har överlevt än så länge bakade jag en kladdkaka idag. Klapp på axeln för oss.

Fast jag har märkt att jag blir mer slö än vad jag vanligtvis är, nu när moder inte är här. Jag inte ens orkat laga riktig mat förrän för ett litet tag sedan. Jag har ätit frukost till frukost, lunch och middag i två dagar. Men idag tog jag mig i kragen och diskade, lagade middag, bakade kladdkaka och gick ut på en promenad. Can I get a huzzah?

Nu ska jag bara se till att äta riktig mat i fyra dagar till. Mest för att det inte finns så himla mycket mackor och yoghurt kvar.

Breathless.

Jag ska se Breathless idag. I'm quite excited.

In the dawn of the silvery day, clouds seems to melt away. She brings the rain.

Can.

Nu har jag lagt in min intresseanmälan på Passals hemsida. De ordnade inte med en arbetsintervju, utan de ville bara ha mitt CV och personliga brev för när de ska rekrytera fler anställda. Så vi får se om de vill ha mig eller inte.

Nu ska jag ta mig ur min pyjamas och i riktiga kläder och försöka ta mig ut på en promenad. Men som det känns nu, så kommer det inte gå så bra. Jag är lat idag.

You might think you're sexy, Sadie.

En sexy deathstare.

I natt drömde jag att jag var tillsammans med George Harrison och fick vara med uppe på scenen medan han uppträdde. Det var en åh så härlig dröm! Men när jag sedan vaknade ur denna fantastiska dröm så kunde jag inte hjälpa än att känna mig väldans bitter, vilket inte alls är oväntat med tanke på hur mycket jag avgudar den mannen.

När jag sedan berättade detta för min mamma medan jag hjälpte henne med disken, vad tror ni hon säger?

- Vad tur att det bara var en dröm då, sade hon.
- Varför det? Undrade jag förvånat, det är ju min drömman vi talade om.
- Han var ju så ful, svarade hon med ett litet hånskratt.
- Vad säger du?! Utbrast jag förargat.

Ilskan kokade i mig. Jag såg rött. Hur vågade hon?

- Jag tror inte jag vill vara din dotter längre, lyckades jag argsint viska fram.

Och tro inte att hon slutade där, utan hon fortsatte att säga att hon hoppades att han hade andra positiva attribut eftersom utseende inte var ett av dem.

Jävla mamma.

Min bror Samuel sa även att det såg ut som om han hade bulimi när jag visade en bild på honom. Vad har jag för sorts familj?!

Nu ska jag lyssna på Dark Horse-albumet tills jag lyckats förtränga hennes avskyvärda uttalande. Här har ni Simply Shady som är min favorit från albumet.

A long time ago in a galaxy far, far away.

 

Jag har bestämt mig för att vara lite extra awesome i dag och titta på Star Wars: A New Hope. Nu var det väldigt länge sedan jag såg någon av Star Warsfilmerna, så det är verkligen på tiden.

May the force be with you såhär på en söndag.