Ny blogg!

De som är intresserade att fortsätta följa mitt bloggande hänvisas till denna blogg: http://beatricelundahl.blogg.se/

Well, I'm on my way.

Jävlar i min lilla låda om jag inte kom in på Umeå universitet trots allt! Jag börjar den 1 september och jag känner lite av en skräckblandad förtjusning över det hela. Samtidigt som jag är glad och hoppar och slår ihop klackarna när jag är ute och går så tittar ångest-Bea fram och oroar sig över hur det blir med ekonomin, boende och allt annat tråkigt som vuxna människor måste fundera över och ta tag i. Och jag bara "Nä, men om man skulle ta och lägga sig ner ett tag tills det lösts sig själv!". För det är så vuxen jag känner mig under sådana tillfällen. Inte alls, alltså. Sedan är det ju inte heller det mest fördelaktiga att min kära hemstad inte direkt är känd för att vara staden där man får lägenhet något så när snabbt.

Men vad fan, nu ska jag fokusera på allt det positiva-jag-får-fjärilar-i-magen-när-jag-tänker-på-det som kommer att hända till hösten.Jag ska få flytta tillbaka till Umeå och jag ska få börja plugga igen och jag är glad. Jävligt glad.

Vi avslutar, som alltid, detta inlägg med en låt. Me and Julio Down By the Schoolyard av Paul Simon.

Philosophize in it! Chemicalize with it!

Nu är det snart en månad sedan jag skrev något och förutom att jag for ner till Kristinehamn för att hälsa på mamma i en vecka så har jag inte gjort mycket annat än att jobba. Min redan väldans fabulöst (ahem) enformiga blogg skulle förvärras om jag enbart skrev att idag har jag minsann jobbat. Så tråkig ska jag inte vara.

Idag har jag minsann jobbat, från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen i stekande värme. Men inte fan hindrade det mig från att avstå mitt kaffe. Det finns vissa saker man bara inte undvarar. Det hade varit hädelse. Jag hade kunnat befinna mig i de hetaste delarna av Helvetet och ändå dricka kaffe.

Efter jobbet for jag, Samuel och Benne till Bovikens havsbad för ett kvällsbad. Det är första doppet för min del, traditionen att bada så fort isen släppt tillräckligt för att kliva i är sedan länge övergiven, och fy satan vad kallt det var att gå i. Imorgon ska det dock göras om. Vi ska carpa lite diem som fan.

Förövrigt älskar jag Kishi Bashis låt Philosophize in it! Chemicalize with it!

Tisdag och onsdag.

Finmiddag med efterrätt blev utlovat till Lollo, så igår stod jag och svor och skrek i köket i två timmar men lyckades, trots min ilska, att laga både en pastalåda och cheesecake. Jag ska aldrig igen klaga på att Gordon Ramsey svär så mycket, för i mitt kök var allt könsord det här och könsord det där. Men när allt var klart så fick jag mig ett glas vin och då kunde jag äntligen slappna av.

Stadsfesten är i full gång och idag for jag, Miio, Elina och Lollo dit och åkte karuseller och testade lite spel. Efter någon vecka av bara tråkigt väder så var det äntligen lite varmare idag och det kändes faktiskt som att det var juni och inte mars ute. Så det får gärna hålla i sig resten av sommaren!

En jävla lista.

De flesta som känner mig och främlingar som läst den här bloggen ett tag vet att jag är vegetarian. Jag har varit det i över fem år nu och kommer aldrig gå tillbaka till att äta kött igen om inte min hälsa skulle bli helt åt helvete och jag behövde ändra diet för att överleva. Som vegetarian får man spendera väldigt mycket tid åt att förklara ens val för en köttätare (observera att jag inte menar att alla köttätare kräver en förklaring och vissa är bara nyfikna vilket är helt okej) och efter fem år är man faktiskt ganska less. Så nu presenterar jag en lista över de mest irriterande saker en vegetarian får höra. Varning för passivt aggressiva svar. Och kanske några rent av aggressiva svar.

1. Jag förstår om du inte vill äta kött, men varför?
Svar: För att jag inte vill. Jag kräver ingen förklaring av dig för ditt köttätande och du behöver inte en förklaring från mig. Ät ditt kött du och låt mig äta mina grönsaker och bönor.

2. Får du i dig allt du ska då?
Svar: Om jag inte ser döende ut så är det ganska så säkert att jag mår bra och inte har någon brist på viktiga ämnen. Det finns ingen garanti att bara för att man är köttätare att man får i sig allt man ska. Sluta vara låtsasorolig för min hälsa!

3. Okej, ja men det är ju ett argument jag kan acceptera.
Svar: Ursäkta? Behöver jag ditt accepterande för mina livsval? Nä. Om vi vänder på bönbiffen (hehe) så skulle du nog bli ganska irriterad på mig om jag kräver ett argument från dig och sedan säger att jag inte accepterar det. (För "jag vill" är acceptabelt från den köttätande sidan men inte från den vegetariska sidan.)

4. Om du skulle vara på en öde ö skulle du äta ett djur för att överleva?
Svar: Varför behöver du ha det affirmerat att jag skulle kunna tänka mig äta ett djur? Är det en liten vinst för dig? Blir mina argument mindre giltiga? När skulle jag ens hamna i den situationen?! Tror du att jag kommer bli Tom Hanks från Castaway?

5. Det är naturligt att äta kött och vi människor BEHÖVER äta kött.
Svar: Människan är allätare. ALLÄTARE. Låt mig vara.

6. Men vadå, kan du inte bara peta bort det?
Svar: Nej. NEJ. Det kan jag faktiskt inte.

7. Det bästa är ju ändå att äta vilt.
Svar: Men ät vilt om du vill! Jag hindrar dig inte.

8. Men är det inte jobbigt när alla dina vänner äter kött?
Svar: Jo, det är jävligt jobbigt att de får äta precis vad de vill och att de accepterar att jag äter vad jag vill.

9. Så du är en sådan där som släpper lös ägghöns och häller glas i kött?
Svar: Orkar. Inte. Lägga. Energi. På. Ett. Svar. På. En. Så. Idiotisk. Fråga. Dumbulle. (Jag orkade dock sätta en punkt efter varje ord i den där meningen.)

10. Hö, hö, men blir inte djuren ledsna, hö, hö, om du, hö höhöh, äter upp deras mat? HÖHÖHÖÖÖ. *torkar skrattårar från ögat*
Svar: Grattis! Din hjärna har just lyckats fjärta fram den mest originella frågan någonsin! Med din inte alls uttjatade humoristiska fråga är jag nu omvänd. Tack så hjärtligt!

Nu menar jag absolut inte att alla är så där jobbiga. Jag har turen att ha människor i min närhet som accepterar mitt val och inte gör en stor grej av det. Det tackar jag er för.

Squats, you beautiful bastard!

För några veckor sedan köpte jag nya svarta byxor och råkade ta en storlek för små men bestämde mig för att behålla dem ändå, för att ha som mål med min träning. Idag testade jag dem igen (utan att förvänta mig att de skulle passa) och jävlar i min lilla låda om de inte satt som ett smäck! Så ursäkta mig medan jag dansar glädjens dans och tackar squats för snabba resultat.

Det var allt jag ville säga. Hej så länge!

De säger att det är kul att vara ung och fri. Fri från vadå? Från förpliktelser, tjenare.

Igår skålade jag in slutet av första arbetsveckan med kall öl. Jag har ju som sagt börjar jobba som personlig assistent och nu i onsdags hade jag min allra första riktiga dag. Det är mycket att lära och mycket som känns osäkert men alla som jag har jobbat med hittills har varit jättesnälla mot mig och tålmodiga när jag är osäker på hur saker ska vara/göras. Det kommer nog gå bra det här.

Jag har även varit ensam hemma hela helgen. Syster for till Gotland i torsdags och kommer hem först imorgon. Så nu sitter jag och bidar tiden tills hon kommer hem. Tänkt att jag en gång älskade att vara helt ensam i flera dagar, nu känns det mest bara jobbigt efter någon dag. Sedan är ju inte Mao och Kayos sällskap särskilt stimulerande...

Men nu när det är sista kvällen ensam så tar jag vara på den (för när hon väl är tillbaka kommer jag vilja vara ensam i lägenheten igen) och sitter med kokosolja i håret och lyssnar på finaste Säkert! utan hörlurar.