Beatrice Lundahl

I'm paralyzed and collared-tight. No pills for what I fear.

2012-02-28T12:08:00.000-08:00

Harry.

Jag sitter och kollar på bilder på Harry och känner hur jag får en klump i halsen för att jag saknar honom så himla mycket. Nu har jag varit i Skellefteå i en månad och 8 dagar, så det känns som en evighet sedan jag såg honom sist.

Egentligen var det tänkt att jag skulle stanna i Skellefteå i två veckor och sedan fara tillbaka till Karlstad igen. Men ju längre jag var här, desto svårare blev det att åka. Under de sju månaderna jag var i Karlstad, så har jag känt mig mer ensam än jag någonsin gjort i hela mitt liv, eftersom jag åkte ifrån alla vänner, skolan och i princip allt jag visste om livet. Så att komma tillbaka till Skellefteå, om än jag fortfarande inte är så överdrivet förtjust i själva staden, var som att få tillbaka en liten del av det jag hade förut. Även om det aldrig kommer bli som det var, vilket är fullt förståeligt, så är det i alla fall någonting.

Men eftersom jag är den velande personen som jag är, så kan jag fortfarande inte bestämma mig för om jag ska stanna här i Skellefteå eller om jag ska fara tillbaka till Karlstad. Vars jag än är, så har jag fortfarande inget jobb eller inkomst att bidra med till hyra och mat och jag kommer känna mig mest som en börda. (Även om både mamma och Angelica försäkrat sig om att jag inte ska känna så.)

Själva tanken med flytten till Karlstad var att jag skulle få vara med min mamma så mycket som möjligt innan jag far iväg till England, eftersom jag bara fick träffa henne några gånger under hela gymnasiet. Så det känns som jag bara slänger bort tid som jag kan använda till mamma. Och vad som gör saken ännu värre är att jag även fick Harry. Det känns dumt att jag skaffar en katt, och sedan flyttar iväg till en annan stad, till en lägenhet som inte har plats för en kattlåda, och dessutom vill de jag delar lägenhet med inte ha en katt.

Men jag saknar honom så jävla mycket och jag blir så ledsen när mamma berättar hur stor han har blivit sedan jag såg honom sist. Jag vill inte gå miste om tid med honom heller innan den stora flytten, för jag vet ju inte hur snabbt jag kommer att komma till rätta innan jag kan hämta med honom till England.

Jag är inte riktigt säker på vars jag vill komma med allt det här. Jag kände bara att jag behövde få skriva av mig lite, innan jag blir galen. Så ni får ursäkta om inlägget dryper av självömkan och ambivalens.

När jag har lägenheten alldeles för mig själv.

2012-02-24T08:33:00.000-08:00

Marcus är i Umeå, Angelica och Robin ska iväg för att fira Robins farmor och jag är ensam kvar i lägenheten. Jag kan med säkerhet säga att någon gång under kvällen, så kommer jag göra en Risky Business-dans.

Jag ska se klart första säsongen och True Blood och kanske gå vidare till en film, äta grönsker och dipp, (Jag är hälsosam nu, om ni skulle ha missat det, därför är den vanliga godispåsen utbytt. *Gråter inombords*) ha på mig ansiktsmask, måla naglarna och tända ljus. Det kommer vara pretty awesome!

The Artist.

2012-02-22T15:14:00.000-08:00

Vill se! Den verkar helt underbar.

Japanese dwarf flying squirrel.

2012-02-18T16:15:00.000-08:00

Enda ekorren som inte skrämmer livet ur mig. Den förtjänar en extra stor bild.

Så. Jävla. Söt! *Gråter*

Shine until tomorrow.

2012-02-17T17:33:00.002-08:00

Eftersom jag gillar att leva med illusionen att ni, kära läsare, ger musiken jag gillar en chans och faktiskt trycker på playknappen varje gång jag lägger på en låt, så vill jag variera mig. Vilket har resulterat i sorgligt lite Beatles. Så här har ni Let it be, en väldigt standard Beatleslåt men som jag inte kan dra mig till minnes att jag någonsin lagt upp på bloggen, som nästan fick mig att börja gråta nu ikväll medan jag lyssnade på den för att den är så fin. Och för att jag gillar Paul McCartneys skägg SÅ mycket. Lite trött kanske?

Annars så har jag och Lollo kommit in på den nyttiga snåret här i livet, vilket betyder inget onyttigt, regelbunda måltider och träning. Så idag körde vi ett en timmes zumbapass. Det var bara det mest grundläggade av grundläggande, men det fick oss ändå svettas som grisar efter bara tio minuter, samtidigt som instruktören ropade "You got it? You ready for easy beat 3? All right!" och vi flåsade fram ett nej, vi är inte redo för easy beat 3.

Men, hur mycket jag än ogillar träning, så var det faktiskt ganska roligt. Så jag tar tillbaka mitt uttalande om hur jag hatar att folk ler medan de kör zumba, eftersom det i grund och botten är ett träningspass och träning suger.

Men nu ska jag sova, för jag och Lollo ska gå och ut gå i två timmar i morgon för att vi tog varsin sista cupcake innan vi börjar på allvar.

Det här kommer bli tufft.

Koppkakor.

2012-02-15T15:13:00.000-08:00

Jag och Lollo har varit produktiva idag! Vanligtvis när vi umgås, så får vi varandra att äta onyttigt, vilket kanske inte alltid är så bra. Vi vandrar iväg till det närliggande ICA Kvantum och köper det mest onyttiga vi kan hitta. Inte särskilt jobbigt.

Men idag bestämde vi oss för att vi måste få kämpa lite för det onyttiga vi vill äta, så vi bakade cupcakes. Och inga fjuttiga cupcakes heller! Det var glasyr och strössel som skulle appliceras efter de svalnat tillräckligt, och det skulle se snyggt ut också! (Fast nu vet jag ju inte hur snygga andra tycker att de var. Men smaken var det inge fel på i alla fall.)

Så kämpa fick vi allt göra!

Your friends don't dance and if they don't dance, well they're no friends of mine.

2012-02-15T04:59:00.000-08:00

Det borde vara olagligt att vara så här snygga.

Alla hjärtans dag var trevligt - vi åt Flygande Jakob, fotade, (mest fulbilder.) pratade och såg Legend of the Guardian: the Owls of Ga'Hoole.

Nu ska jag alldeles strax börja gå mot Lollo för att umgås och göra ingenting, vilket vi alltid gör när vi är med varandra.

Här har ni Safety Dance. Den är bra.

Alla hjärtans dag...

2012-02-14T06:35:00.000-08:00

... och jag borde väl lägga upp en låt som följer dagens tema och skapar en lite mer romantisk stämning här på bloggen. Men fuck it, jag gillar T.V. Eye av Iggy and the Stooges.

Om ungefär en kvart möter jag upp med Anna och så påbörjas vår dejt. Så det ser jag framemot. Mycket att få umgås med Anna, men mest efter att få äta Flygande Jakob. Flygande Jakob är awesome! ("Awesome" skall sjungas i hög och ljus ton.)

Men jag hoppas att ni har en trevlig alla hjärtans dag, även fast jag tycker det egentligen är som vilken annan dag som helst, och att ni smäller i er så mycket choklad att ni praktiskt taget rullar fram.

För vad är en kärlekens dag utan ofantliga mängder choklad?

Now if you will be my lover, I wish you were insane. But you can't be my master, I will do you anything.

2012-02-12T16:04:00.000-08:00

Iggy Pop.

Nu har jag inte skrivit sedan jag skrev att jag skulle iväg till Anna för några dagar sedan, (Förutom en video med Colin Meloy.) så det är väl dags skriva antar jag. Att ha myskväll med Anna var, som alltid, roligt. Det är så skönt att kunna gå tillbaka till hur det var förut, fastän vi inte setts sedan i somras. Men det är en bra sak med alla mina vänner, hur lång tid det än tar mellan gångerna man ses, så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Vi satt och tog igen väldigt mycket prat, såg filmen Rango, vilken tog runt fem timmar att se eftersom vi hela tiden pausade för att fortsätta prata, och planerade vår alla hjärtansdagsdejt. That's right, jag har en dejt! Visserligen med en tjej, som dessutom har en pojkvän, med icket desto mindre en giltig dejt! Så, suck it, dejtlösa människor! (Alla hjärtansdag är ren bullshit, så ni bry er inte om ni har en dejt/pojkvän/flickvän eller inte.)

Vi bestämde oss för att äta Anna vegetariska Flygande Jakob, jag dreglar bara jag tänker på den, och sedan ha en fotosession. Med tanke på att jag är så otroligt ofotogenisk och obekväm framför en kamera, jag kunde inte ens ta egobilder ensam i bunkern utan att känna mig som en douche, så lär det ju bli lite intressant.

Men nu, gott folk, är klockan ett på morgonen och jag är äckligt trött. Jag har nog inte hämtat mig från när jag bara sov fem timmar hos Anna. Men en låt av Iggy and the Stooges säger jag god natt.

Colin Meloy.

2012-02-11T05:42:00.000-08:00

Colin Meloy från The Decemberists är så fantastisk.

But we can't have dancin' at the local county jail.

2012-02-09T07:04:00.000-08:00

Efter att ha varit i Skellefteå så här länge, så har det bara varit en skam att jag och Anna inte umgåtts med varandra än. Förutom när vi träffades tvärt den 21/1, så har vi inte träffats en endaste gång sedan dess. Så nu idag ska jag iväg med bussen till Hjoggböle och så ska vi äntligen vara med varandra.

Så det ser jag fram emot som attan!

If I never lived without you, now you know I die.

2012-02-08T10:11:00.000-08:00

Ibland är covers precis lika fantastiskt underbara som orginalet att det inte gör något att det är en cover.

Det glada gänget.

2012-02-07T13:50:00.000-08:00

Det glada gänget!

Monika hade fått ledigt från skolan idag, så hon for in till Skellefteå och mötte upp med mig och Lollo. Sådär glada var vi över att få umgås med varandra. Så, som ni kanske märker, så sprudlade vi av glädje och livslust. Lägg märkte till att det ser ut som jag har ett fantastiskt underbett, som tydligen beror på min "utanpåhaka", som Monika så vackert förklarade det. "Till skillnad från en inutihaka?" frågade jag då. Hon berättade att det är en haka som man kan ta tag i, så det var inte alls så som jag trodde att hon menade. Det hade varit lite tokigt.

Come to me for I'm begging, darling.

2012-02-06T14:40:00.000-08:00

När jag och Lollo umgås, så triggar vi varandra till att gå för långt med skämt, förtära onyttigheter, skratta åt sådant som andra inte finner roligt och allmänt vara odrägligt hyperaktiva till den grad att människor måste undra varför vi får gå lösa. Så den här veckan har inte varit något undantag. Fast den här veckan har vi triggat varandras lite lätta coca cola-beroende. Jag vill inte ens nämna, ännu mindre tänka på, hur många liter vi har tagit oss igenom.

Jag vet inte med Lollo, men jag hade i alla fall fått det lite i schack, så min kropp inte längre skrek efter coca cola om det hade gått ett litet tag sedan jag senast drack det. Men efter de där dagarna med Lollo och vårt befängda coca coladrickande, så är det som om jag fått en kickstart tillbaka till mina gamla sätt.

Efter mindre än 36 timmar sedan mitt senaste glass, så är jag redo att utstå den dödligaste av kyla, den mest förödande av snöstormar, det sötaste av barn vars pengar jag kan sno, i jakten på an affär som säljer flaskor av den där åh så ljuvliga sockerpackade vätskan.

Det är nästan så jag funderar på att börja med crack för att bli av med mitt beroende.

Annars så blev jag rastlöst idag och begav mig ut på en promenad, vilket blev till en nostalgitripp. Från torget svängde jag upp mot St Olofs kyrkan och in på Kanalgatan, där jag har gått miljontals gånger till och från skolan och centrum. Efter Korv-Ivars, om det nu säger er något om vars jag befann mig, så svängde jag upp och kom till Getberget och min gamla gata och mitt gamla lägenhetshus.

Det enda negativa var att det var så fruktansvärt kallt att jag blev dödstrött efter att jag kommit tillbaka till lägenheten. Så nu får jag kämpa för att inte somna på tangentbordet.

Med den sista tepåsen använd, så vänder jag mig till Otis för lite värme.

See through you like cellophane.

2012-02-05T17:02:00.000-08:00

Jag är tillbaka i Angelicas lägenhet efter att ha sovit över hos Lollo i nästan en hel vecka. Så nu kommer jag kunna uppdatera lite mer i text. Inte för att jag har mycket att säga. Men det har ju aldrig stoppat mig förut att skriva en massa strunt.

I fredags så åkte Filip iväg till Jörn, så jag och Lollo hade hela lägenheten för oss själva. Och vad gjorde vi under en hel helg? Vi satt och kollade på hela första säsongen av American Horror Story (Jag fick Lollo att fastna för den, så nu är hon lika kär i Tate Langdon som jag. Vilket inte är särskilt hälsosamt, tåls det att påpekas.) och slutet av andra och början av tredje säsongen av Glee. Och drack ofantliga mängder coca cola. Och spelade wordfeud.

Så, så unga och vilda är vi.

Fotosession med Lollo.

2012-02-04T12:48:00.000-08:00

Jag skulle se förförisk ut.

And then it's like I fall from the sky.

2012-02-01T16:43:00.000-08:00

Jag och Filip på en hemmafest, maj 2011.

Jag och Lollo för några år sedan.

Efter att jag har varit i Umeå och Lollo och Filip var i Östersund, så har vi återförenats idag, vilket har lett till hyperaktivt beteende - som förvärrats av på tok för mycket sockerintag - och Left 4 Dead.

Deras gästfrihet vet inga gränser! Jag får så himla bra service här, så jag nästan börjar tro att de är mina personliga butlers. Vilket jag inte tackar nej till.

Just nu ligger butlarna och sover, medan jag, som inte har den bästa dygnsrytmen, ligger vaken i en enorm dubbelsäng och lånar Lollos bärbara dator.

Annars så gick jag igenom min blogg i jakt efter en speciell bild (Om jag har hittat den, så är det den på mig och Filip.) och snubblade över några inlägg där Harry precis hade blivit min, och nu har jag en klump i halsen och känner hur otroligt mycket jag saknar honom.

Jag slår vad om att den lilla jävel glömt bort mig helt.

Break me emotionally. It's nearly killing me, but what a lovely feeling.

2012-01-31T10:43:00.000-08:00

Jag har fortsatt i samma inga-uppdatering-spår, men nu har jag haft en lite mer fullvärdig anledning än att jag inte har orkat. I lördags åkte jag iväg till Umeå för att träffa Angelica och familjen Jonsson. Jag har inte träffat Angelica sedan i somras och det var ännu längre sedan jag träffade de andra, så det var väldigt roligt att få se dem igen. Och så fick jag vara med på Angelicas 20-årsdag, så det var extra roligt eftersom hon inte kunde vara med på min, och jag missade utgången på Five hon hade dagen före.

Men nu är jag i alla fall tillbaka i Skellefteå och kan fortsätta söka jobb. Ledighet (arbetslöshet) i all ära, men ibland blir det ju bara löjligt.

Här har ni Them heavy people av Kate Bush, som är så underbar och fin.

Tillbaka i Norrland.

2012-01-26T13:55:00.000-08:00

Nu har det ju varit ett bra tag sedan jag skrev någonting på bloggen, även fast jag har haft många tillfällen nu att göra det. Så skämmes mig, och lite skärpning i framtiden.
Jag ska inte gå in på allt av vad som har hänt medan jag har varit här i Skellefteå, för jag vet inte exakt hur intresserade ni är av att höra det. Men jag har haft roligt än så länge i alla fall och det har varit underbart att få träffa alla igen.

Idag stack jag och Robin, svågern, in till torget och lämna in våra CV'n i an klädaffär som heter Hanzéns som sökte ny personal. Så heja oss för det! Sedan mötte vi upp med Angelica som hade varit och köpt skidutrustning, för hon har bestämt sig för att börja med det. Så hon mådde lite dåligt över att ha spenderat så mycket pengar. Men då får ju hon ångestattacker om hon köpt tre linnen för halva reapristet för att hon tycker att hon spenderat mycket pengar. (Även om hennes utrustning kostade betydligt mer än tre linnen för halva reapriset.)

Annars har jag inte så mycket mer att säga, men ni vet att jag lever. Så om ni ursäktar, så ska jag gå äta lite kvällsfika. Här har ni lite Toots and the Maytals så länge.

And then we lie, beneath a shady tree.

2012-01-19T05:05:00.000-08:00

Bara för att George ser fantastisk ut.

Hanna var tydligen också med på tågresan, så förlåt Hanna för att jag inte skrev ditt namn också! Om det är några fler som var med på den, som jag inte redan nämnt, så kommentera, så ni inte blir utelämnade.

Idag far jag! Och eftersom jag inte hade packat än, så steg jag upp klockan nio, så jag skulle ha god tid på mig att packa, duscha och äta innan jag sätter mig på tåget. Efter två timmar var jag klar med allt, förutom att äta middag, med sex timmar kvar innan tåget far. Så jag hade kunnat sova några timmar längre. Men bättre tidspessimist än tidsoptimist.

Något, som jag fick uppleva nu imorse, som är tämligen obekvämt är när man står och duschar samtidigt som katten sitter på badkarskanten och stirrar på en och blinkar med ena ögat. Oidipuskomplex?

Jag tror förresten inte att det kommer bli så himla många uppdateringar medan jag är i Skellefteå, så ni vet om det. Men här har ni den gladaste av låtar.

Lilla lurken Lollo.

2012-01-18T13:59:00.000-08:00

Jag och Lollo på studenten. Jag ser väldigt cheesy ut.
Foto: Monko

Lollo sa att min födelsedagspresent bara var något litet och inget speciellt. Litet och inget speciellt, my ass! Vad fick jag med posten idag om inte en tågbiljett till Skellefteå! Så imorgon, klockan 17.13 tar jag tåget upp mot norr. Det känns så gudförbannat underbart att få se alla igen, att jag blir alldeles varm i hjärtat och fuktig i ögonen.

Jag kanske ska påpeka att det var några till som var med på den - Filip, Angelica (Den som jag delar lite DNA med.) och mamma - så att de inte känner sig utelämnade.

Jag ska även försöka lösa det, så jag kan ta mig ner till Angelica (Den som varit min bästis i ungefär tolv år.) i Umeå också. Det skulle kännas jättedumt om jag är i Norrland och inte får träffa henne.

Nog för att ni kanske redan har förstått det, men jag säger det ändå, så är jag så fruktansvärt glad och exalterad att jag knappt vet vars jag ska ta vägen. Jag ser bara inte framemot tågresan, men det må vara!

Och så kommer jag sakna Harry lite grann. (Jättemycket.)

När två dårar skypar.

2012-01-16T11:01:00.000-08:00

Jag och Lollo skypar och hon tyckte att när hon höll upp sladden till sina hörlurar under näsan, så såg det ut som en syreslang som man ibland får när man ligger inlagd på sjukhus. Så först såg hon glad ut, men när jag påpekade att om man måste ha syreslang är man nog inte sådär superglad, så då gjorde hon en ledsen min.

Vackert.

Be cruel to me, 'cause I'm a fool for you.

2012-01-14T11:54:00.000-08:00

Efter maskincidenten med Harry igår, som bara tanken på ger mig hurrvens, så har jag undvikit honom som om han vore självaste pesten. Det spelar ingen roll hur sött han har tittat på mig eller hur mycket han har jamat, jag har inte rört honom om det inte har varit absolut nödvändigt. Men när det var dags att sova, så saknade jag att ha han sovande på kudden bredvid, så jag googlade vidare på maskar, och hittade en text där det stod maskar från katter inte kunde överleva i en människa eftersom vi inte var passande värdkroppar eller något sådant. Lättad, så gick jag ut och lyfte upp honom och pussade honom på huvudet och sa förlåt för att jag undvikit honom.

Efter det jag hörde från mamma idag, så är jag glad att han var för busig för att sova så jag lämnade kvar honom i köket igårkväll, för hon berättade att katter visst smittade och att maskarna visst överlevde i människokroppar. Så nu, varje gång han närmar mig, så kvider jag och skriker "Vik hädan!". Hon passade även på att tortera mig lite psykiskt när hon såg ur äcklad jag var över det hela, och berättade att äggen finns i katten i två veckor innan de kläcks och blir maskar, så jag skulle tänka på alla gånger jag pussat på honom och låtit honom sova i min säng och att eftersom jag har gått ner lite i vikt, så har jag säkert blivit smittad.

Så jag är inte så glad just nu. Speciellt inte när Harry vill hoppa upp i mitt knä och sova.

Men något som gör mig väldans glad är Arctic Monkeys.

I've got passion in my pants!

2012-01-13T17:56:00.000-08:00

Det kan ha lite att göra med att jag är ganska trött, men jag höll på att kissa ner mig av skratt när jag såg den här.

Annars så ska det här bli ett litet hopkoksinlägg. Så ni är förvarnade. Jag kommer bland annat skriva om bajsmaskar, så ni är extra förvarnade.

För någon dag sedan var jag ute och gick, och jag var inne på mitt sista varv (jag går först ett lång varv som tar en timme och fortsätter in på ett varv som tar ungefär 35 minuter.) och jag var ganska trött och på dåligt humör eftersom det är miljontals monsterbackar att ta sig upp för. Sista backen kom allt närmare, och med bara några meter från den, så kommer det en liten pojke gående mot mig, på samma sida av vägen som mig. För att inte krocka med honom, så går jag närmare mot mitten av vägen. Jag tittar upp och ser att han också går ut mot mitten, så jag går ännu närmare mot mitten, och han gör likadant. Jag tänkte att eftersom jag är den som har flyttat på mig först, så om vi möts och krockar, så är det fanimig hans fel! När vi väl möts och är arm mot arm, så tittar han upp och ger mig den klämkäckaste nicken jag någonsin fått äran att mottaga.

Efter den nicken, så var den sista backen lätt och som plätt och sista låten på min mobil innan jag var hemma var Dark horse av George Harrison. Och jag är helt övertygad om att det var nickens förtjänst!

Nu ikväll när jag gick in på toan för att hämta aceton, så såg jag att Harry hade bajsat. Inget speciellt med det, eftersom alla bajsar, men den här gången var det något konstigt i hans bajs. Har han svalt ett helt gummiband? Tänkte jag. Och om så är fallet, vart fan har han fått ett gummiband ifrån? Jag lutar mig närmare för att se om det verkligen var ett gummiband. Om nu inte gummiband helt plötsligt börjat kunna röra på sig, vilket jag tvivlar på eftersom det är ett livlöst objekt, så kan det omöjligt vara ett gummiband. För gummiband. Rör. Inte. På. Sig.

Aaahhhhhhäääääuuuhhhäääääääuuuuhhhhääää! *Äckelkänsla, hurrvens och tårar*

Lyckligtvis hade jag köpt avmaskningsmedel för ett tag sedan, men glömt att ge honom, så direkt efteråt fick jag i honom ett piller. Men äckelkänslan jag fick av de där gudsförgätna bajsmaskarna sitter som berget i mig. Jag har ont i magen, jag vill inte röra i Harry, jag vill inte gå på toa utifall jävlarna skulle krypa upp ur den och allt jag kan tänka på är att han har smittat mig. Jag googlade det, och fick fram att även om det är sällsynt att katten smittar en med mask, så FINNS DET EN CHANS ATT DEN HÄNDER! Åh, paniken!

Han kunde väl åtminstone ha varnat mig, "Du, innan du pussar på mig, bär på mig, låter mig sova bredvid dig på huvudkudden, på din bröstkorg alldeles vid huvud eller när du kommer jättenära med huvud och vi liksom nosar på varandra/eskimopussas som vi brukar göra, så kanske du borde veta att rovgiriga maskar har bosatt sig i mina inälvor och att de mer än gärna flyttar över till dina." Och då hade jag kunnat säga "Back the fuck off, dude!" och slippa oroa mig över maskar i mina inälvor.

Men icket!

Det här inlägget blev lite längre än tänkt, men jag har bara en liten punkt kvar att nämna. Lollo brydde sig inte det minsta om att jag inte ville att hon skulle köpa julklapp eller födelsedagspresent (20 om 8 dagar!) till mig, och gjorde det trots mina protester. Men hon sa att det bara är något litet, så då kommer jag förhoppningsvis inte ha allt för svåra skuldkänslor över att jag inte hade råd att köpa varken födelsedagspresent eller julklapp till henne. Men nu är jag såg nyfiken att jag inte vet riktigt vars jag ska ta vägen. Jag vill bara att brevet ska komma, så jag får se vad det är. Och vad det än är, så blir jag nog glad. Såvida det inte är en till ekorre. Då blir jag nog ledsen.

Åh, lidandet!

2012-01-10T12:12:00.000-08:00

Det ser värre ut IRL. Bara så ni förstår hur mycket jag lider.

Ibland är det mindre roligt att ha katt. Som när katten klöser på soffan och man sträcker ut handen för att schasa bort honom, samtidigt som han bestämmer sig för att hoppa upp på soffan. Istället för att hamna på en soffa, så hamnar han på en arm som han klöser sig fast på och hänger i.

Då blir jag väldigt ledsen i själen.

Harry är en knäppis.

2012-01-08T11:14:00.000-08:00

I throw my hands through the window. Crash, like poetry.

2012-01-07T14:59:00.000-08:00

För er som har glömt hur jag ser ut nuförtiden.

Jag var ute på en sjujäkligt rask promenad idag, jag seglade fram lik en spänstig gasell på moln, och när mamma kom hem från jobbet så gick vi till Grazyna och utövade yoga (Yogade? Känns åh så fel, samtidigt som "utövade yoga" känns aning pretentiöst att säga.) i nästan en timme. Om jag fortsätter så här, så kan jag med all säkerhet kunna möta Arnold Schwarzenegger i en uppgörelse om vem som har de mest imponerade musklerna av oss två. Jag tror mina chanser att vinna är ganska stora faktiskt.

Annars så är det 15 dagar kvar tills jag fyller 20. Längtar jag? Hell no! Jag såg att mamma kommer jobba från sju på morgonen till klockan tio på kvällen, så jag tror inte mycket kommer hända. Jag kommer nog sitta hela dagen i min pyjamas, sminkfri och med smutsigt hår och se på TV-serier. Inte för att jag inte finner ett stort nöje i att göra det, för det gör jag, men det känns inte särskilt speciellt på en 20-årsdag.

Men nu ska jag slutar vara bitter och gå och lägga mig och läsa istället.

Det förrädiska sörländska vädret.

2012-01-05T13:28:00.000-08:00

Lite Bob Dylan åt folket.

Jag tror jag börjar bli lite bortskämd vad gäller det sörländska vädret. Efter att ha haft runt +4 under större delen av den här vintern, så tänker jag inte så mycket på att klä mig mot kylan som jag gjorde när jag fortfarande bodde uppe i norr, vilket i sin tur kan ha katastrofala följder när jag väl går ut. För vissa dagar är det faktiskt minusgrader. Som idag.

Mamma och Grazyna hade bestämt sig att gå ut och gå, så jag hängde på. (Ha, ett oavsiktlig rim. I'm gifted.) Med bara ett linne, en kofta och fleecejacka på överkroppen begav jag mig ut för att möta den kylan som, utan min vetskap, invaderat Karlstad.

Nu var det visserligen bara -2, vilket inte är särskilt kallt egentligen. Men nu måste ni förstå hur frusen jag verkligen är av mig. Av den promenaden, som vi gick ut på klockan ett på eftermiddagen och varade i mindre än en timme, så har det tagit framtill nu, klockan kvart över tio på kvällen, för mig att sluta vara iskall.

Jag har legat inkurad i mitt täcke och tittat på 2 Broke Girls, som förövrigt varken är jättebra eller jättedåligt men Kat Dennings är med och jag tycker hon är så oändligt cool, hela dagen och gått upp lite då och då för att skölja varmvatten över handlederna för att få upp värmen som icket ville infinna sig.

Men jag har bara mig själv att skylla som inte kollade hur kallt det var innan jag gick ut. Så jag har lärt mig min läxa att alltid kolla termometern innan jag går ut. För hur varmt det än har varit de senaste veckorna och månaderna, så kan det alltid vända.

But I am of the universe.

2012-01-03T19:30:00.000-08:00

Ringo dömer dig, Skellefteå kommun.

Jag har just ansökt till Systembolaget på Bergvik som hade en ledig plats. Visserligen är det bara deltid, men om jag tänker på vad mitt liv består av just nu, (Ingenting) så spelar det ingen roll om det bara är deltid. Jag välkomnar det med öppna armar och tårar i ögonen.

Inte för att det är säkert att jag ens får jobbet. Om jag nu ens blir utvald till en intervju, så kan jag säkert förstöra mina chanser då. Vilket, med mina mad social skillzzz, jag säkerligen kan lyckas med.

Om ni, kära läsare, har följt min blogg i mer än ett år, så minns ni kanske att jag jobbade som assistentledare i en teatergrupp för barn i januari förra året. Idag fick jag ett brev från Skellefteå kommun, där det stod summan av min lön som jag fått medan jag jobbat där och att min nästa lön skulle komma den 27/1. Eftersom det snart är ett helt år sedan jag jobbade där, så kanske ni förstår min förvåning över att jag skulle få en till lön för ett jobb som jag inte utfört.

Inte för att pengarna inte skulle vara välkomna. Jag skulle ha tagit god hand om dem och sett till att de fick den alldeles rätta mängden kärlek och uppskattning. Jag skulle ha behandlat dem som om de vore mina egna helt enkelt. Men samtidigt anser jag mig vara en tämligen hederlig människa, och att ta emot pengar från Skellefteå kommun, utan att ha utfört något jobb, skulle kännas mer eller mindre moraliskt fel. Och jag vet inte om jag kan leva med det på mitt samvete.

Så när mamma kom hem så frågade jag henne vad allt detta betydde, och hon berättade för mig att det var något som de var tvungna att skicka ut och att det var summan jag hade fått utifall jag deklarerat eller något sådant där. Samuel sa sedan någonting om att det var det jag hade fått om jag hade tjänat ungefär 10 gånger mer. Ja, som ni kanske förstod på min vaga förklaringar om vad de faktiskt sa, så var det hela väldigt luddigt för mig.

MEN, som jag har förstått det, så kommer jag alltså inte få någon lön nu eller den 27/1, och att det där brevet bara gick ut på att visa mig vad jag hade fått om jag fortfarande jobbade där och deklarerat en massa.

Jag vet inte med er, men jag ser det lite som en spark i magen medan jag redan ligger ner. Inte nog med att jag är arbetslös och inte har några pengar, utan nu skickar Skellefteå kommun ett brev om de pengar jag kunde ha haft på mitt konto.

Bastards.

Lollo säger att det här är så vi.

2012-01-03T12:23:00.000-08:00

Jag håller med.

I've got blisters on my fingers!

2012-01-02T16:27:00.000-08:00

Random gif, som inte kommer ha något med det här inlägget att göra.
Men det kan aldrig slå fel med hoppande Beatlesmedlemmar.

Jag vet inte hur vida känt det är att jag har en förkärlek till alla spel som involverar bubblor, men det har jag i alla fall. Finns det bubblor med i ett spel så kommer jag spela det, och verkligen spela skiten ur det.

Min moder har hållit på att spela ett spel som heter Bubbles IQ ett bra tag nu, och för någon vecka sedan bestämde jag mig för att prova på det. Först tycke jag att det var ganska tråkigt, men när jag sedan slog mammas poäng och lite senare tog high score'et så förstod jag att det här var ett spel för mig.

Jag gillar alla spel som jag är bäst i. Och är jag inte bäst, så kommer jag kämpa till det bittra slutet för att få de högsta poängen.

Något annat som jag gillar, är att känna mig smart. Poängen i Bubbles IQ räknas som IQ, och eftersom jag har så pass höga poäng, (474.00, för att vara exakt.) så måste jag alltså ha 474 i IQ, vilket gör mig så gud förbannat smart. Och eftersom jag ligger på runt fjärde plats i Sverige, så kan jag inte dra någon annan slutsats än att jag är den fjärde smartaste personen i hela Sverige.

Ha! Sug på den karamellen!

Här får ni en alldeles formidabel låt av ett gäng trevliga män.

Nyårsafton.

2011-12-31T16:44:00.000-08:00

Mjölk i vinglas. För man är väl sofistikerad. Lösögonfransarna är även påklistrade, utöver påkletandet av foundation, så ni vet att jag sminkat mig med stort allvar idag.

Annars har min nyårsafton varit väldigt lugn. Middag hemma hos Grazyna och sedan sitta och prata och äta godis och frukt och dricka vin fram till tolvslaget. Sedan gick vi ut och kollade på alla vackra fyrverkerier. Jag tror inte att jag någonsin varit med om så mycket fyrverkerier så utspritt någon gång, för vars jag än tittade så täckte de himlen.

Just nu sitter mamma och Samuel och äter räklåda medan jag äter en risifrutti. Risifrutti, mitt hjärtas mellanmål!

Hoppas ni har haft en trevlig nyårsafton!

Keep climbing into my head without knocking.

2011-12-30T19:08:00.000-08:00

Om ni inte har sett Shane Meadows film This is England, så rekommenderar jag att ni gör det. Jag ska inte gå in på vad den handlar om, utan ni kan läsa om den här, om ni vill.

Jag såg den för första gången för snart tre år sedan och den har sedan dess har den varit en av mina absoluta favoriter. Om ni känner att ni litar på min smak när det gäller filmer, så kolla upp den. Eller om ni verkligen inte gör det, så kolla upp den ändå, så att jag får en chans att imponera på er med en dunderfilm.

I alla fall, för att komma till det jag ville ha sagt, så fick jag reda på att de hade gjort en serie av filmen - This is England '86 och This is England '88. Jag såg '86 för någon dag sedan, och precis som filmen så var den väldigt rolig på många ställen och helt förkrossande på andra. Allt som allt har jag bara bra saker att säga om den. (Med undantag för Woodys frisyr, som mycket möjligt kan vara en av de fulaste frisyrer jag sett. Någonsin. Och jag har sett många 80-talsfilmer. Men Woody är awesome.)

Nu ikväll bestämde jag mig för att se '88 och tänkte att den skulle följa samma spår som filmen och '86. Hur fel kan jag ha? Väldigt fel, verkar det som. Det är inte det att den är dålig - helt tvärtemot, den var helt fantastisk. Men så mycket som jag grät under de där tre avsnitten som utgjorde en säsong, har jag nog aldrig gråtit för en TV-serie förut. (Även om Monikas frieri till Chandler i Vänner är förbaskat nära.) Jag skrattade nästan ingenting medan jag såg den. Bara oändligt med tårar.

Och jag har på mig en ansiktsmask, så jag är nog alldeles randig i ansiktet vid det här laget.

Set fire to the rain.

2011-12-29T18:09:00.000-08:00

Darlin', I'm just here in the rain with my old, old pains

2011-12-29T13:11:00.000-08:00

Jag for in till stan idag för att se om jag inte kunde fynda lite, nu när det är mellandagsrea och allt. Men icket! Jag blev bara arg för att det var folk överallt som knuffade sig framåt. Och eftersom jag är en sådan förbannat jävla hänsynsfull människa, så hade jag gått undan för att låta andra få komma förbi. Men när jag får armbågar i revbenen, då tvekar jag inte en sekund på att avfyra the Glare of Doom!

Men att avfyra arga blickar är väl så långt jag vågar gå. Jag är på tok för feg för att säga något.

Fast om jag bortser från alla galna fyndsökande människor, så var min odyssé på torget en succé! Jag gick in på en bokhandel och beställde den allra första volymen av Scott Pilgrim. Så om någon vecka får jag äntligen läsa serien. Huzzah!

A heart of thorns must leave the mind.

2011-12-28T10:05:00.000-08:00

Misfits.

I förrgår så laddade jag hem den nyaste säsongen av Misfits. Jag var alldeles extatisk över att denna förargliga väntan på en ny säsong äntligen var över. Nu skulle det inte bli något mer trånande efter nya avsnitt, efter en storyline som inte blivit sedd otaliga gånger, efter karaktärsutveckling och ny krafter! Visserligen skulle Robert Sheehan inte längre vara med, vilket gjorde mig lite ledsen, men jag hade bestämt mig att jag skulle ge den nya karaktären Rudy en ärlig chans.

Flera månaders väntan på en säsong. Det hann gå från sommar till vinter. Jag hann gå från kort och blont hår till nästintill axellångt och rött hår. Sex jävla månader tog det för dem att spotta ut en säsong med åtta avsnitt. Och det tog mindre än en dag att se alla avsnitt. För att jag inte kan behärska mig och se något avsnitt åt gången.

Jag såg även det sista avsnittet på American Horror Story för fem dagar sedan, så jag har inte nya avsnitt från den serien heller. (Hörde någonstans att det kommer ta tio månader för den andra säsongen att komma ut, och mitt hjärta brister lite i kanterna om det är sant.)

Och inte nog med att alla Misfits-avsnitt är sedda, så slutade det på ett väldigt sorgligt sätt och när jag tänker på det får jag en klump i halsen. Jag tar mina TV-serier på på tok för stort allvar.

Men jag gillade Rudy i alla fall.

Let me know you think about me too.

2011-12-24T16:47:00.000-08:00

En Bea med matkoma och en Harryrumpa alldeles vid ansiktet.

Eftersom mamma min jobbade nu idag, så firade vi julafton igår istället. Och jag skämtar inte när jag säger att jag åt så mycket mat och godsaker och drack så mycket julmust att jag bara ville gråta i slutet av kvällen för att jag var så mätt. Det kändes som om jag fått i mig minst 50 kilo mat. Men det hör väl julen till, antar jag. Fast det gör det inte mindre otrevligt med en uppblåst mage som gör så förbaskat ont. Jag ville bara att någon skulle sjunga Soft Kitty för mig och säga att allt skulle bli bra.

Annars har själva julafton varit väldigt lugn. Eftersom jag klädde upp mig och sminkade mig, med foundation till och med, hör och häpna, så har det här varit en riktig slashas dag, med pyjamas och rufsigt hår. Och julkänslan har tyvärr inte infunnit sig överhuvudtaget. Jag tror det kan bero på bristen på snö här nere i Karlstad. Mitt norrländska hjärta brister lite över detta, även om jag gärna ljudligt orerar mitt hat för vintern. Vi hade ett fint tunt lager snö för två dagar sedan och precis nollgradigt, men när jag vaknade igår så hade allt smällt bort och det var 4 plusgrader ute.

Men egentligen borde jag inte klaga på snöbristen, med tanke på hur mycket jag klagat på hur mycket snö det varit under alla dessa år. One is never entirely pleased.

Jag hoppas alla ni har haft en superb julafton med ett kalorieintag på närmare ziljonen. Det är så det ska vara.

Avslutar med Neko Case, vars musik jag är alldeles, alldeles förälskad i för tillfället. (Den här låten är dock inte skriven av Neko, utan Harry Nilsson.)

Momentum for the sake of momentum

2011-12-22T10:43:00.000-08:00

Jag fyller 20 år om exakt en månad, och jag ser helt ärligt inte fram emot det. Jag har världens åldersnoja och känner mig inte riktigt redo att lämna tonåren.

Annars så önskar jag mig alla sex volymer av serieboken Scott Pilgrim av Bryan Lee O'Malley. Utifall ni känner för att vara snälla.

I love you when you're, when you're walking away.

2011-12-21T15:46:00.000-08:00

En mysig Harry.

Ibland bestämmer jag mig för att jag bryr mig att mina lår är aningen mer jiggly än vad jag skulle vilja att de var. Igår var en sådan dag, så jag gjorde alla möjliga sorters övningar som garanterade att man skulle få fastare rumpa och lår. Jag vet inte riktigt om jag tyckte det var värt det, för nu sitter jag här med en träningsvärk som heter duga. Jag hatar träningsvärk. Det är bättre när jag inte bryr mig. Jag får helt enkelt tänka på de visa orden som Destiny's Child yttrade någon gång under 90-talet (tidigt 00-talet?) - "You gotta work your jelly".

Annars blev jag kär idag, åh så kär! I en kille som jag stod bredvid i kön på Konsum medan jag handlade mjölk och o'boy. Han var så vacker! (Dålig anledning att bli kär, men ändå!) Jag tror det kan bero på att jag sett Scott Pilgrim vs. the World fyra gånger på tre dagar, (döm mig inte.) så jag kände mig lite mer svärmisk än vad jag normalt brukar. Jag hade gode lust att fråga honom om han ville vara min manliga Ramona Flowers. Men han hade nog bara tittat konstigt på mig, så jag lät bli. Oh, the pains of love.

På tal om kärlek, så är jag kär i den är gruppen.

Gissa vad jag ska se ikväll.

2011-12-19T08:38:00.000-08:00

Curse!

2011-12-17T14:19:00.001-08:00

Shut up, crime!

2011-12-17T11:52:00.000-08:00

Jag ser löjligt mycket fram emot att se den här filmen. Är den hälften så bra som trailer får den att framstå, så kommer jag inte bli besviken. Ellen Page och Rainn Wilson är så gud förbannat awesome!

God fucking dammit!

2011-12-15T16:27:00.000-08:00

En frustrerad Bea.

Såhär går det när man tror att man kan gå och lägga sig klockan nio på kvällen och få sova hela natten. Man vaknar upp halv ett, alldeles klarvaken och råhungrig, och chansen att somna om är så minimal att den lika gärna hade kunnat vara på en annan planet.

Så nu sitter jag här i en mörk och tyst lägenhet och lyssnar på Simon Amstells stand up Do Nothing samtidig som jag äter äggröra. När jag skrivit klart det här så ska jag spela Harpan.

Det här kommer bli en lång natt.

American Horror Story.

2011-12-14T13:01:00.000-08:00

Klockan 10 ikväll så går det att ladda hem det näst sista avsnittet ur första säsongen av American Horror Story, och även om jag har väntat på det i en hel vecka, så vill jag inte att den här säsongen ska ta slut. Det är nog att jag måste vänta en vecka på varje avsnitt, och när det tolfte avsnittet har släppts, så kommer jag måste vänta gud vet hur länge på nästa säsong. Och jag blir på tok för insatt i TV-serier för att klara av att vänta. Hur dumt det än låter, så känns det som att livet förlorar lite av sin mening varje gång man har sett alla avsnitt/säsonger det finns att se.

Men jag är lite väl dramatisk över sådana saker.

Crank that.

2011-12-13T15:57:00.000-08:00

Det blev Benny & Joon, vilket var ett fantastiskt filmval. Hjärtat mitt blev alldeles varmt och gosigt av filmen. Sedan när Harry lägger sig sådär och kurrar högljutt så kan man inget annat än att bli på lite bättre humör. Min Oneise hjälper även till.

Annars så bringar Let's dance for Comic Release ett leende på mina läppar.

Singing in the old bars, swinging with the old stars, living for the fame.

2011-12-13T12:14:00.000-08:00

Ett av mina största nöjen är att titta på Biggest Loser samtidigt som jag äter något onyttigt och gottar mig i att de måste träna och svettas medan jag sitter bekvämt i min soffa och njuter av att se dem lida. För innerst inne är jag ganska odräglig. Men det är inte lika roligt när de börjar bli riktigt vältränade och man ser sin egna kropp som är helt fri från muskler och inser att om man själv behövde göra vad de gör så skulle man bryta ihop efter fem minuter.

Annars så har den här dagen varit helt skit. Jag vaknade upp med ett munsår, så min underläpp är alldeles svullen och gör så in i helvetes ont, och när jag duschade i morse så råkade jag skära mig på fotleden med rakhyveln och det blödde något så förbannat mycket att det blödde igenom plåstret. Så hela min dag har varit ett enda stor fuck you-finger.

Jag behöver en film som är så underbar att hela hjärtat blir alldeles varmt, men jag kan inte komma på en enda. Om ni hinner läsa det här ikväll, kom med tips, så är ni gulliga.

Pool of sexy.

2011-12-12T14:23:00.000-08:00

Word.

Jag har på mig min Onesie, jag har bytt ut den obekväma stolen till en fåtölj, jag har en kopp blåbärste och ett äpple framför mig och snart ska det startas en film. Det enda som saknas nu är att Harry blir på myshumör och hoppar upp i knät på mig.

Förövrigt så har jag varit duktig idag och gått ut på en promenad. Det har varit ett lite väl långt uppehåll sedan sista jag var ute och gick. Men nu ska det förhoppningsvis blir ändring på det.

Katten har just planterat sig i mitt knä, så filmmyset kan påbörjas.

We're all honey, dripping through the honeychain.

2011-12-10T13:10:00.000-08:00

Jag tror jag är lite mer kär i Tate Langdon än vad jag borde vara. Det här kan omöjligt vara bra för mig, med tanke på att det får mig att ändra mina åsikter om vad som utgör en idealisk man.

"Åh, så du inte en sociopat som gått på ett mördarstråt och dödat flera elever på din skola? Och du kan inte vissla Twisted Nerve, säger du? Tack, men då får det nog vara."

Live dangerous, säger jag!

All the other kids with the pumped up kicks, you better run, better run, outrun my gun.

2011-12-08T12:44:00.000-08:00

Nu var det väldigt många dagar sedan jag sista hörde av mig, men jag tycker vi gör det här förhållandet till ett filmförhållande. Så, jag har gjort bort mig totalt, men inser att jag omöjligt kan leva utan er och bestämmer mig för att vinner er tillbaka. Jag ställer mig utanför er lägenhet i ösregnet och håller, med tårfyllda ögon, ett tal med snubblande ord om hur ni fullkomnar mig och hur ni har räddat mig från mig själv. Talet är så fantastiskt innerligt att ni inte kan annat än förlåta mig. There, sorted.

Nu kan jag skriva om det jag vill berätta om, det som har varit min besatthet de senaste två dagarna - American Horror Story. Det är en skräckserie som handlar om en familj som flyttar in i ett hus som visar sig vara hemsökt. Den har helt allvarligt skrämt skiten ur mig. Första natten jag började se serien, så blev jag så rädd att jag inte kunde se den på datorn, för att hörlurarna gjorde så att jag hörde exakt vartenda ljud. När ljusen som jag hade tänt slockade, för att stearinet tog slut, så var det första jag tänkte på att det var spöken som släckt ljusen. Och sedan dess har jag haft svårt att titta i speglar och i återspeglingen från fönsterna, för jag är dödssäker på att jag kommer få se ett spöke, och vartenda ljud får mig på helspänn.

Men det är värt det, för jag är fullkomligt förälskad i den där serien. Det är bara surt att det bara går att ladda hem nio avsnitt från första säsongen än så länge. (Kollade nyss och tionde avsnittet går att ladda hem! Oh, the joy!)

Och Tate då! Han är så oförskämt underbar och läskig och fin och galen, allt på en och samma gång. Fast mest är han underbar och fin. (Det är läskigt att jag tycker så, om man vet allt vad han har gjort under seriens gång.) Varje gång en scen som han är med i börjar, så får mina äggstockar den här reaktionen:

True story.

She was nothing but a vision trick under the warning light. She was close, close enough to be your ghost.

2011-12-03T14:03:00.000-08:00

Titta in i camen, ditt tap!

Goder afton, kära bloggläsare. Visste ni att det bara finns ett enda sätt att äta lysmelk på som anses det korrekta sättet? Inte? Tänk er, att det göra det faktiskt! Först och främst så måste man äta ett jämnt antal åt gången (2, 4, 6 osv.) och tugga på dem på vardera sida av munnen. Man får absolut inte blanda ihop de två formerna, utan man ska äta de runda och de snäckformade var för sig. Och om man känner sig lite pedantisk, så ska man helst inte blanda ihop mönsterna, men det är inte lika viktigt. Om det är så olyckligt att man fått ett ojämnt antal lysmelk, så delar man på den tredje sista så man får en och en halv på vardera sida av munnen.

Jag hoppas att ni har lärt er något nu och att ni kommer anamma det rätta sättet att äta lysmelk på. För skulle ni verkligen kunna leva med vetskapen att ni äter det på fel sätt? Nej, jag tänkte väl det.

Nu ska er bloggerska gå och lyssna på Alex Turner ljuva stämma och skriva ett brev till världens finaste Angelica, som hon förövrigt saknar så jävla mycket att det svider lite i hjärtat.

Något annat som svider lite i hjärtat är den här låten. Men inte videon. Den är bara rolig.

The snow will fall and she will fall through the streets. Her moves are slighly unreal

2011-12-02T16:32:00.000-08:00

En Harry som tittar fram.

Här kommer ännu mer bevis på att jag är världens töntigaste. Varje kväll medan jag sitter vid datorn, så hoppar Harry upp i mitt knä och sover där tills jag suttit klart. När han rycker till, så som katter och hundar vanligtvis gör när de sover, så blir jag orolig att han drömmer en mardröm och ska bli jätterädd och vakna upp. Vilket är otroligt löjligt när jag tänker på det, men jag kan inte hjälpa det.

Dessutom tycker jag att Harry har blivit så stor sedan jag såg honom för första gången. Jag blir så otroligt mammig och ojar mig över att han snart är vuxen och inte längre kommer vara min lilla bebis.

När jag ändå håller på att tjata om Harry, för han är det enda i mitt liv just nu som är någorlunda intressant, så kan jag berätta att han höll på att ta sig ett dopp i toaletten igår. Han brukar sitta på locket när jag gör mig i ordning för att sova, men den här gången var locket uppfällt. Så just som han kommer seglandes genom luften och precis passerar toalettringen, så flyger jag fram med handen och lyckas grabba tag om hans bröstkorg och förhindra honom från att bada i toalettvatten.

Om han hade farit in i toaletten, så skulle jag ha otroligt svårt att krama och pussa honom på ett väldigt långt tag. Jag skulle bara kunna tänka på att han varit på samma ställe där man kissar och bajsar.

Fy fan...

Jag får hurvens bara jag tänker på det.

Crush. It's funny how the same word for the feeling of disappointment can be used for the feeling of attraction.

2011-12-02T12:55:00.000-08:00

Det är filmer som Cashback som får mitt hjärta att slå lite snabbare, för att de gjordes för att sätta något vackert till världen, och inte något som saknar själ, enbart för att dra in en massa pengar.

Model citizen every day.

2011-11-30T11:33:00.000-08:00

En Bea

Ny hårfärg. Det är rött, även om det ser brunt ut på bilden. Tack för mig.

We were bored. He was a spaz. You do the math.

2011-11-29T14:14:00.000-08:00

Jag förstår inte hur jag aldrig verkar kunna träffa camen med blicken. But I tried, didn't I, goddammit. At least I did that. Men jag bjuder på ett skelande öga i alla fall.

Efter att ha varit stationär ett tag, så begav jag mig in till centrum idag. Det resulterade i en ny långärmad tröja. Den är mörklila. Utifall ni undrar. Vilket jag inte tror ni gör, men ha! jag skrev det ändå. Nu när vi börjar gå mot kallare tider, så är långärmade tröjor oumbärliga. Speciellt om man är så frusen av sig som jag är.

Chalet Girl var förresten helt olidligt dålig och smörig. Men det var det jag var ute efter, så jag är ganska så nöjd med mitt filmval. Fast alla bilder på snö fick mig att frysa.

Men nu ska jag göra mig en till kopp te, hoppas att Harry är på myshumör och hoppar upp i mitt knä, (Han är så varm och jag håller på att frysa ihjäl.) och se en brittisk tonårsskräckfilm.

Myspys med Harrison.

2011-11-28T14:58:00.000-08:00

Det är riktig skitkvalitet på bilden, men i alla fall! Harry är så mysig att jag håller på att börja böla. Så mysig att jag förlåter honom för att han använde mitt pekfinger att klösa sig fast i när han ramlade ur min säng i morse.

Täcke, te och töntiga rom-coms.

2011-11-28T12:46:00.000-08:00

En rytande Ringo.

Det blev så sent, så jag såg aldrig längre än första delen av Living in the material world. But so far so good. Men Angelica berättade att Ringo kommer börja gråta, så det kommer garanterat brista för mig, nu när jag är extra känslig och allt.

Annars så har jag lust att mysa in mig i mitt täcke, dricka te och se en riktigt, riktigt töntig och helt otroligt icke trovärdig rom-com - vilket är precis vad jag ska göra efter andra delen av Living in the material world. Döm mig om ni så vill, men jag är bara människa och ibland vill jag se något som inte har utomstående skådespeleri, regi, story eller något annat som bidrar till att göra en film fantastisk.

Även om det är lite pinsamt, så har jag lite av en personlig policy att aldrig skämmas över saker jag vill se, lyssna på eller saker jag tycker om, hur dåligt det än är.

Så jag kan erkänna, och bara tycka att det är lite pinsamt, att jag ska se Chalet Girl. Men den är brittisk, så det gör den lite coolare i alla fall.

Can't say what I'm doing here, but I hope to see much clearer after living in the material world.

2011-11-27T11:10:00.000-08:00

Jag blir lite för exalterad över den är gifen än vad som möjligt kan vara bra för mig. Men jag tror vi alla kan enas om att den är himla fantastisk.

Lite senare ikväll ska jag se Living in the material world, en dokumentär om George Harrison, och det är inte helt omöjligt att jag ser No direction home: Bob Dylan också.

Hur är allas första advent förresten? Mamma har tagit fram alla ljusstakar, så det är väldigt mysigt i lägenheten, även om jag tycker att det är för tidigt att ta fram dem i november. Jag tycker till och med advent i november är heltokigt. Jag hinner alltid bli less julen innan den ens har varit på grund av att allt pynt och allt som har med juletid att göra börjar så tidigt.

Men jag ska inte vara bitter. Jag kan skatta mig lycklig att det knappt är nollgradigt här nere och inte en enda snöflinga så långt ögat når. Det regnar faktiskt, så mamma kan vara aningen bitter, men jag tycker det är mysigt och det ser så fint ut på fönsterna, speciellt med ljusstakarna som lyser upp regndropparna.

Det är nog inte annat än på sin plats att inlägget avslutas med Living in the material world av den fabulösa George Harrison.

Hey, it's a thingie! A fiendish thingie!

2011-11-26T13:55:00.000-08:00

Garry-Harry.

Harry är en two-timing bastard!

Först ligger han i mitt knä och gosar, men när mamma lade sig i den andra soffan så hoppade han upp på henne och lade sig. Efter ett tag kom han tillbaka till mig och förväntade sig att jag skulle förlåta hans svek bara så där.

Dum som jag är så förlåter jag honom varje gång, hur ont hans svek än gör. Jag älskar honom för mycket för att vara sur på honom.

Men nu ska jag se Help!. Åh, scenen där George Harrison blir av med skjortan... *squeal and swoon*

See for me that her hair's hanging down, that's the way I remember her best.

2011-11-25T12:06:00.000-08:00

En Bea.

Hejsan! Hur mår ni idag? Själv mår jag bra förutom att jag har mens och kan helt plötsligt börja gråta över minsta lilla. Till exempel, så grät jag nyss över hur fin jag tyckte att Emotionally Yours av Bob Dylan var. Före det bölade jag över ett stycke i Minnen av John Lennon som, om jag inte minns fel, Elliot Mintz skrivit, plus texten till sången Woman is the nigger of the world som John och Yoko Ono skrev tillsammans. Jag fick klumpar i halsen över stycken ur boken som inte ens var sorgliga. Så det är ganska illa.

Medlidande? No?

Men Nashville Skyline av Bob Dylan strömmar ur högtalarna, så jag får gråta av mig till hans mjuka countryröst.

Father McKenzie writing the words of a sermon that no one will hear.

2011-11-24T18:02:00.000-08:00

Klockan är 02:48 på morgonen och jag sitter på youtube och kolla upp videor så som den just ovan. Plus en bit ur Concert for Bangladesh där George Harrison spelar Here comes the sun, och det var så fint att jag kände för att gråta en skvätt.

Men det gjorde jag inte.

Jag kan behärska mig själv.

Ibland.

Et moi, et moi, et moi avec mes manies et mes tics.

2011-11-24T12:39:00.000-08:00

Mamma skulle iväg på julbord med sitt jobb idag och jag antog mig uppgiften att göra henne i ordning - smink, hår och lite klädhjälp. Frisyren syns dock inte riktigt på bilderna och sminket blev lite nedtonat på grund av effekten på min kamera. Men snygg blev hon!

Så nu när hon kom hem så berättade hon att hon fått många komplimanger om hur snygg hon varit. Hennes jobbkompisar måste tro att jag är någon sorts gud, då jag både kan baka en sjujäkla kladdkaka och göra en människa så där snygg. (Hej ödmjukhet!)

Tomorrow I'll be stronger, running colourful. No longer just in black and white. And i'm quite alright hiding tonight.

2011-11-23T13:47:00.000-08:00

Alex Turner.

Jag gick in på Angelicas blogg idag och hon hade skrivit om filmen Submarine, och jag blev tvungen att se på trailern. Vems musik är med i den om inte Alex Turners, från hans allra första soloalbum! Alex Turner är, som ni kanske vet, ledsångaren och gitarristen i Arctic Monkeys, ett band som jag var så oändligt kär i sedan jag för första gången hörde I bet that you look good on the dancefloor under 2006.

Jag måste förresten skaffa deras nya album Suck It and See. Brick By Brick var kanske lite, lite av en besvikelse, men resten av det låter riktigt bra.

Filmen verkade i alla fall bra, så om några minuter ska jag och Harrison se den.

På tal om film och Harry, så tänkte jag att jag ska passa på och forma hans filmsmak medan han fortfarande är ung och lättformad, så jag såg American Psycho med honom igår. Han var väldigt fascinerad av introt, med fruktsåsen som droppar som blod. Men han var inte så såld på den, för han somnade snabbt efter det. Bra var väl det för huvudkaraktären, Patrick Bateman, tänkte skjuta en kattunge! EN KATTUNGE! Sjuka jävel...

Men nu Submarine.

aswqq <-- Harry hälsar. Han är bara inte så bra på att stava.

Harrison.

2011-11-22T13:46:00.000-08:00

Efter att ha varit lite som Holly Golightly, fast mindre glamorös, i några dagar, så har min katt äntligen fått sig ett namn. Jag har bestämt mig för att han ska få heta Harrison, efter George Harrison. Inte efter Harrison Ford, som Samuel påstår. Och han heter inte Lemmy, som Robert och Samuel fått för sig att han skulle heta.

Titanic var på TVn idag och jag blev så avundsjuk på Kate Winslets hår. Jag vill färga håret rött. So, so badly.

Men nu, Coco avant Chanel med den otroliga Audrey Tautou.

I could be another fool or an exception to the rule.

2011-11-21T13:06:00.000-08:00

En till bild på parveln. För att han är så söt.

Jag tycker det är helt fantastiskt att de kan göra Breaking Dawn i två delar med tanke på att boken inte handlar om någonting alls.

Annars så har jag läst att forskare kommit fram till att folk som ser glaset som halvfullt istället för halvtomt kan ha fel på hjärnan. (Egentligen är jag inte så övertygad.) Jag visste att det måste vara fel på människor som är positivt inställda hela tiden!

Oh, you lost your cool, you lost your keys. And then you lost a sense of honesty.

2011-11-20T14:55:00.000-08:00

Mamma ville se en "kärleksdravelfilm" igår, så jag sade att vi kunde se Pretty in Pink. När vi sett klart den så frågade jag vad hon tyckte. "Njaa, så där.", sade hon, något som hon alltid svarar när det är något hon inte tycker om. Hon är knäpp som inte förstår skönheten med den filmen. Hon vill bara se actionfilmer där protagonisten skoningslöst mördar folk till höger och vänster.

Och inte blev hon kär i varken Duckie eller Blane!

Soft kitty, warm kitty, little ball of fur.

2011-11-19T10:42:00.000-08:00

Den här lilla parveln fick följa med mig hem idag, och jag vill bara böla när jag tänker på att han är min. Han är allvarligt den coolaste kattungen jag någonsin träffat. Jag tappade min mobil precis bredvid honom och han ryckte nästan inte ens till.

Sedan har han ägnat nästan hela tiden han varit i lägenheten åt att sova. Precis efter vi kommit hem, så kröp han in mellan mammas påslakan och sov, och jag höll på att få panik när jag inte hittade honom. Jag trodde någon hade smugit sig in i lägenheten och kattnappat honom.

Han har inte fått ett namn ännu. I sitt gamla hem så hette han Lurvas, och mamma tyckte jag skulle behålla det. Men jag vill antingen döpa honom till Sir Cesil Pompington de Mimsy eller Prince Nigel Sparkle Tail. Jag vill ha ett sassy men samtidigt värdigt namn. Tills jag bestämt mig för ett namn så kallar jag honom för Lilla Lurven och Älskling.

Oh sister, when I come to knock on your door, don't turn away, you'll create sorrow.

2011-11-18T13:16:00.000-08:00

Käre Bob Dylan, du tar död på mig med all din briljans.

Here's to the moment you said hello. Come on my spirit, are you ready, let's go.

2011-11-18T12:38:00.000-08:00

Patti Smith.

All världens ondska kommer från folk som röker vid dörröppningar. Må ni brinna i Helvetets heta lågor och må Djävulen plåga er i all evighet! Jag hatar er med en sådan passion.

Jag for in till stan idag för att fara till biblioteket och se om de hade Less Than Zero av Bret Easton Ellis - det hade de inte - och igår kväll frågade jag mamma när hon slutade, så jag kunde göra sällskap med henne på bussen hem. Hon sade hade hon slutade klockan två. TVÅ, I tell you!

Så jag for iväg vid tolvtiden, och tänkte att jag inte skulle behöva vänta länge på henne. I all min hast, så glömde jag att äta frukost. När klockan slog två, så var jag ganska hungrig, men tänkte att hon ändå slutade nu och att jag snart skulle vara hemma.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Klockan tre hade hon fortfarande inte hört av sig, och jag hade inga pengar på mobilen, så jag kunde inte ringa eller smsa henne. Halv fyra var jag rejält hungrig, och vad hade de på torget om inte friterade munkar, så det luktade tamejfan munkar vars man än gick!

Till slut ringde hon och berättade att hon skulle bli lite sen. "Lite?! Du är ju för fan en och en halvtimme sen redan!" Utbrast jag, förargad på grund av hungersmärtorna. Och då har hon mage att påstå att hon sagt till mig att hon slutade fyra. Det, gott folk, hade hon inte gjort, vad hon än säger!

Jag må ha huvudet bland molnen lite grann då och då, men jag kan sätta min ena njure på att hon sade två till mig. För det gjorde hon. Jag tror bara att hon börjar bli lite väl gammal, så minnet är inte vad det brukade, och istället för att inse faktum så skyller hon på mig. Den jäveln.

Men nu har jag ringt om en katt som, ÄNTLIGEN, inte redan blivit tingad. Det är en liten pojke, som är svart/brun och med den finaste lurviga pälsen. Så kom med namnförslag tills ni känner er svimfärdiga!

And the colours take me down, it's no reason to be sad.

2011-11-17T14:52:00.000-08:00

Jag vill bara säga att jag saknar de här knäppa, fantastiska, underbara, galna människorna, och att det gör väldigt ont i hjärtat när jag tänker på att det snart gått en halvår sedan jag sist såg dem.

Annars tycker jag att den här låten är så förbaskat fin.

One day soon, I will laugh right in the face of the poison moon.

2011-11-16T10:31:00.000-08:00

I'm tired of tomorrow, lost for today. I long to be at peace forever, my eternity. And even though I will miss you, I must leave you.

2011-11-15T16:09:00.000-08:00

Det här måste nog vara en av världens sorgligaste låtar, och Roy Orbison måste nog ha en av världens behagligaste röster.

Jag har precis gråtit onödigt mycket till Less Than Zero, och lite extra när Life Fades Away spelas under eftertexten. Även om Bret Easton Ellis inte var särskilt förtjust i filmatiseringen av sin bok, så älskar jag den.

När jag blir frisk, så måste jag ta mig till biblioteket och fråga efter den och uppföljaren Imperial Bedroom. Jag har hört att boken ska vara mycket bättre än filmen, och eftersom jag älskar filmen, så borde jag älska boken.

Ljudböcker är, har jag förresten märkt, inte riktigt min grej trots allt. Det må vara behändigt, men det är så jävla tråkigt! Jag vill måla upp karaktärerna själv i mitt huvud, och det går inte när någon annan läser åt mig. Sedan har jag för lätt att glida iväg i andra tankar och helt stänga ute läsningen.

Just nu håller jag på att lyssna på Catcher in the Rye av J.D. Salinger, som är en av min favoritböcker, men med den där förbannade mannen som läser, så slår den inte alls lika hårt som den gjorde när jag läste den själv. Och det gör mig arg eftersom jag vet hur bra den är.

Plus att jag saknar bläddrandet och lukten som böcker har.

I can always hear the song about you and where you're meant to be.

2011-11-15T11:58:00.000-08:00

Jag tror allvarligt jag har förfrusit min ena bröstvårta.

I morse gick jag ut på en promenad utan BH (För jag gillar lite frihet då och då.) och tänkte att jag har tillräckligt med kläder för att inte börja frysa om överkroppen. Men när jag väl var hemma, så sved det något så förbaskat om den och jag var dödssäker på att den skulle ramla av. Och jag vill inte leva med bara en bröstvårta! Jag tycker två är ett bra antal. En är för lite, tre är för många, men två är perfekt. Mycket för att jag har två tillhörande bröst, och det skulle se konstigt ut med bara ett bröst med bröstvårta, och ett bröst utan. Inte en good look om ni frågar mig.

Eftersom jag blir så där paranoid när jag är stensäker på att det är något fel med mig, så var jag tvungen att kolla upp det. Men om man ska gå efter symtomen som beskrevs och de jag hade, så verkar det bara ha varit en ytlig förfrysning. Phew, I tell you!

Annars så har jag världens gulligaste mamma, som springer iväg till affären för att köpa mjölk och O'boy, så att en sjukling kan få lite varm chokladmjölk. Och en Toffifee, för kulighetens skull.

Jag tror jag var för trött i morse för att känna efter att jag inte mådde så bra när jag begav mig ut på promenaden, men efteråt så blev jag tvungen att kura ihop mig mitt täcke på soffan. Minsta lilla glipa som släppte in kalluft innanför täcket kändes som is mot huden. Sedan har jag snörvlat mig konstant, det har runnit ur mina ögon, jag har huvudvärk, känner mig svag och trött och håller på att frysa ihjäl.

Men jag har fått i mig varm chokladmjölk, Toffifee och en Ipren, så det har mildrats lite grann i alla fall. Nu ska jag fortsätta hälla i mig chokladmjölk, och starta en film.

Här har ni en bra låt av World Party.

Normala klubben säger hej.

2011-11-14T14:20:00.000-08:00

En Bea och en Lollo.

2011-11-14T10:50:00.000-08:00

En Bea och en Lollo.

Lollo fyller 19 år idag! Vi pratade i telefonen och vi kom in på att det var första gången på hur många år som helst sedan jag sist inte var med under hennes födelsedag, så började vi prata om hur mycket vi saknar varandra. Then all hell broke loose. Vi fulgrät, snörvlade oss, och sade om och om igen hur mycket vi saknade varandra.

It wasn't pretty, I tell you.

Men nu ska vi skypa och titta på Just One of the Guys. Vi var helt besatta av She's the Man förut, så när jag berättade om den filmen så ville hon se den. Och eftersom jag saknar att se film med henne, så ville jag se den tillsammans med henne genom Skype. Så det är det vi ska göra nu.

Jag har även bakat kladdkaka kvällen till ära. Lollo fyller ju inte 19 år varje dag.

It's OK, everybody, it's all right. He has tits.

2011-11-13T15:28:00.000-08:00

Just One of the Guys.

Eftersom mitt dåliga humör vägrar försvinna, så fortsätter jag kurera mig med en ansiktsmask, lite te och lite 80-tal. Först blir det komedin Just One of the Guys (Ungefär som 80-talets She's the Man.) och, om den hinner tanka klart, Heaven Help Us. Men jag har Less Then Zero som back-up utifall den inte hunnit bli klar.

Jag hoppas att ni alla har haft en bättre dag än mig.

I'm searching the right track. I'm standing, at last I'm sure. I don't wanna be, I don't wanna be, I don't wanna be a witness.

2011-11-13T11:06:00.000-08:00

Cyndi Lauper.

Lyssnar igenom She's So Unusual-albumet av Cyndi Lauper. Den där kvinnan är helt fantastisk.

Did anyone ever tell you that you have the face of a Botticelli and the body of a Degas?

2011-11-12T15:27:00.000-08:00

The Pick-Up Artist.

Jag är på ett väldans skithumör idag, så nu ska jag ta och göra lite te och se en 80-tals film. Det blir The Pick-Up Artist med den alltid så fantastiska Molly Ringwald och en precis lika fantastisk Robert Downey Jr.

Efter den blir det mest troligt The Breakfast Club. Jag behöver en film med power i slutet, och är inte Judd Nelsons knytnäve i luften så mycket power som det möjligen kan bli?

Ain't my life exciting?

When you're lost and you're alone and you can't get back again, I will find you, darling, and I'll bring you home.

2011-11-12T11:47:00.000-08:00

Någon hade tagit den andra katten jag hittade... Fan. Jag hade ingen aning om att det skulle vara så här jävla svårt att skaffa katt.

Men nu ska jag spela The Sims, för där kan jag skaffa hur många jäkla katter jag vill!

Jag spelade förresten låten ovan för mamma för ett tag sedan, och hon sade att sångerskan sjöng väldigt bra. Det är en man. Mamma är tokig.

That bastard!

2011-11-11T09:49:00.000-08:00

I brist på en bild som passar till inlägget, så får det bli en gif på en vacker Edward Scissorhands.

The bastard som också ringt om katten i Filipstad som jag ville ha, har bestämt sig för att han/hon ska köpa den. Curse! Men jag har hittat en katt här i Karlstad som verkar hur mysig som helst. Jag ringde nyss, men de svarade inte i telefonen, men jag ska ringa igenom om ett tag.

Om nu någon annan jävel tar mina katter ifrån mig, då skriker jag.

Taxe Driver var läskigt bra. Varför har jag inte sett den tidigare?

But when worlds collide, said George Pal to his bride. I'm gonna give you some terrible thrills.

2011-11-11T05:09:00.000-08:00

Efter att jag nämnde Rocky Horror Picture Show i mitt förra inlägg, så insåg jag att det var länge sedan jag lyssnat på det. Så nu medan mamma och Samuel är ur lägenheten, så passar jag på med att sjunga högt med i låtarna.

En låt som känns lite olustig att sjunga bland folk är Touch-a Touch-a Touch Me. Mycket för att den handlar om att Janet vill ha sexy time med Rocky. (Touch-a, touch-a, touch-a, touch me, I wanna be dirty. Thrill me, chill me, fulfill me, creature of the night.) Men också för att den är för hög för mig, så jag låter förjävlig när jag sjunger den.

Men ha! Vem ska stoppa mig eller titta på mig konstigt när jag är ensam hemma? Just det, ingen.

Nu ska jag se Taxi Driver

The world is a mess, and I just... need to rule it.

2011-11-10T15:26:00.000-08:00

Om ni inte har sett Dr Horrible's Sing Along Blog, så uppmanar jag er att ni ska skynda iväg till youtube och kolla upp den. Det är en musikal, speciellt gjord för internet, och handlar om Dr Horrible, en aspirerande superskurk som vill ta över världen och komma in The Evil League of Evil. Samtidigt så kämpar han med att berätta för Penny, som han träffat på tvättomaten, hur han känner för henne. Penny i sin tur faller för superhjälten Captain Hammer, Dr Horrible's ärkefiende, när han räddar henne från att bli påkörd.

Musiken är fantastisk, och det är lite som med soundtracket till Rocky Horror Picture Show - jag kan sitta och lyssna igenom det om och om igen. Men det gör inte mig något.

My Freeze Ray och A Man's Gotta Do är mina favoriter. Om ni är kloka och trycker play, så bered er på en himla eargasm.

Ahhhhhhhh!

2011-11-10T10:50:00.000-08:00

Vid 2:38 så får ni min ungefärliga reaktion när mamma skrämde skiten ur mig.

Mamma höll på att ta död på mig! Hon vill allvarligt se mig död! Jag stod i köket och sköljde av en skål, och när jag var klar och vände mig om, så stod hon mindre än en halvmeter ifrån mig. Jag blev så rädd att jag skrek högt och försökte ta mig därifrån genom att göra en blandning mellan spring och små hopp samtidigt som jag flängde med armarna.

Jag fick helt allvarligt ont i hjärtat och sedan var jag nära hyperventilation samtidigt som jag skrattade och åh-ade mig. Det var länge sedan jag blev så rädd. Om man räknar bort den gången när det var jättemörkt i lägenheten och jag fick för mig att flickorna från The Shining skulle komma gående mot mig.

Arbetsförmedlingen erkände förresten att det var de som hade gjort fel och att jag inte kunde rå för att jag missat ett möte eftersom de inte skickat ut brevet. Men det är under sådana här tillfällen som jag inser hur otroligt feg jag är. När jag var här hemma, så gick jag på om hur arg jag blev och bara "Yo! I'mma bust a cap up yo ass!". Men när jag väl var där så log jag och sa att det gjorde absolut ingenting, det är ju ändå sådant som kan hända.

I ain't no gangsta.

The Sims och arbetsförmedligen.

2011-11-10T03:44:00.000-08:00

Jag har The Sims 3 Pets på datorn! Så jag igår ägnade större delen av min kväll åt att skapa en familj, som består av jag själv, min pojkvän Andrew, (döpt efter Andrew McCarthy. För jag är töntig på det sättet.) Schillerstövaren Tanja och Maine Coon-katten Harrison. När jag har hittat en enhörning och adopterat in den i min familj, så ska den få heta Ripton.

Nu ska jag iväg till Arbetsförmedlingen att fråga varför de hotar med att skriva ut mig för att jag, enligt dem, uteblev från ett möte, som, om jag får försvara mig själv, jag inte fått ett endaste meddelande om. När jag var där sist, så sade hon jag pratade med att de skulle skicka ett brev till mig när det var dags för ett möte, men jag har inte fått något över huvudtaget. Och nu ha de mage att påstå att jag inte kommit på ett avtalat möte.

Ah! Jag blir frustrerad!

Men så fort jag fått dem att erkänna att de har gjort fel, och inte jag, så ska jag skratta gott åt deras dumhet. Nu är jag bara arg.

Started out walking, he never looked back. There was too much pain between Glasgow and London.

2011-11-09T11:16:00.000-08:00

Jag älskar Madness. Här har ni en bra låt av dem.

I dag ringde jag till personen med min katt till salu. De kommer att ha tid till helgen så att jag kan fara och hälsa på. Men de berättade att det var någon annan som hade ringt om min katt. Bastard! Jag berättade att jag hade skickat ett mail till dem för två dagar sedan, i hopp om att de ska se det som att jag hörde av mig först och anser att jag har rätt till att köpa min katt.

Om jag inte får den här katten, så kommer mitt hjärta brista lite grann i kanterna. Jag kommer ju självklart obegränsat älska katten som i slutändan blir min. Men jag verkligen ha den här katten. Oh, so badly!

Annars så kan jag berätta att jag har fått upp ögonen för ljudböcker. Jag har aldrig riktigt gillat ljudböcker, utan föredragit att läsa boken själv. Då kan jag läsa om partier som jag gillade extra mycket, bläddra i boken hur jag vill, och sedan har ju böcker en sådan där lukt som är så himla mysig.

Men nu har jag lyssnat igenom hela The Chocolate War, och det har inte ens tagit mig tolv timmar att lyssna igenom hela, även fast jag hunnit göra annat. Tänk hur många böcker jag kan lyssna på! Tänk alla böcker som jag kommer hinna med utan att något annat får lida. Oh, the joy!

Så nu står The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald på tur.

The Chocolate War.

2011-11-08T17:39:00.000-08:00

Archie och Jerry i The Chocolate War.

Ett bra sätt för mig att avgöra om jag älskar en film eller inte, är att känna efter, just som jag sett klart den, om jag verkligen vill se om filmen på direkten, eller om det gått några dagar sedan jag såg den och jag fortfarande inte kan få historien ur skallen. Jag måste skriva om den, om än bara för att säga hur bra jag tyckte den var, jag måste läsa allt jag kan hitta och jag kan se om den redan dagen efter. Känner jag så, så är det i majoriteten av fallen början på en väldigt fin relation. (Vissa filmer har påverkat mig så, men det har sedan runnit ut i sanden.)

The Chocolate War är precis en sådan film. Direkt efter jag stängde ner min VLC-spelare, så fyllde historien min skalle och jag har inte kunnat sluta tänka på den sedan dess.

Kortfattat så handlar det om en femtonårig pojke vid namn Jerry Renault som går på den katolska privatskolan Trinity. En del av skolan inkomst kommer in genom att eleverna säljer olika saker, däribland chokladaskar. Jerry bestämmer sig för att inte längre bli körd med, varken av den sadistiske läraren Brother Leon eller The Vigils, ett hemligt sällskap som styr skolans elever genom rädsla, och vägrar att sälja sin del av chokladen. På grund av sin totalvägran att låta sig vikas, måste Jerry utstå påhopp och såväl fysisk som psykisk tortyr.

När jag hade sett klart filmen, så googlade jag den och fick fram att det till en början var en bok av författaren Robert Cormier. Det visade sig att boken är en av de mest censurerade och bannlysta ungdomsböcker i USA, på grund av det konstanta användandet av svordomar i språket, (171 svärord ska boken tydligen innehålla. Filmen innehöll, vad jag lade märke till i alla fall, en till två stycken.) så väl sexuella referenser som referenser till mutning, förvrängning och fysiskt våld.

Många föräldrar ska tydligen vara oroliga att deras barn skulle se The Vigils våldsamma beteende som ett föredöme. Boken finns till och med med på en hemsida tillägnad för att lista böcker som anses "farliga" för läsare. (Jag har tittat på en bit av listan, och många av mina favoritböcker finns med där, något som jag finner väldigt underhållande.)

Självklart gjorde allt det här bara att jag ville läsa boken mer än vad jag gjorde när jag först fick veta att det var en bok. Jag tror inte på en sekund att böcker kan få fullt friska människor att börja misshandla, våldta, mörda eller något annat, om det inte redan finns någon underliggande störning, och jag blir arg på människor som tror att alla ungdomar är dumma nog att låta sig påverkas negativt av vad som står i en bok.

Med det sagt, så har jag nu The Chocolate War som talbok på min mp3 och jag ser väldigt mycket fram emot att höra den. Om den inte alls är så chockerande som det påstås ska vara, så blir jag aningen besviken.

Avslutar med att säga att jag blev glatt överraskad när jag såg att Bud Cort, som spelar Harold i Harold and Maude, (Min absoluta favoritfilm.) hade en roll i The Chocolate War. Men den var liten, så då blev jag lite ledsen.

(Om det finns stavfel, felanvändning av ord eller om en mening helt enkelt är helt galen, så får ni ursäkta. Klockan är halv tre på morgonen och jag är aningen trött.)

To lift a cigarette at last, he dries his eyes. From a shadow by the stair I watch as he weeps, unaware that I'm in awe of his despair.

2011-11-08T13:04:00.000-08:00

Word, Andrew McCarthy, word!

Usch! Jag väntar på ett svar på mitt mail som jag skickade till kvinnan i Filipstad som har en kattunge till salu. Jag håller på att dö av nervositet. Tänk om hon inte ser mailet, och då har någon tönt redan ringt till henne och sagt att han/hon vill köpa min kattunge. Då kommer min stackars kisse att hamna hos en familj som omöjligt kan älska den lika mycket som jag kan. Jag kommer hatar dem som slår sina smutsiga händer om min katt. Jag kommer hatar dem med passionen från tusen tigrar!

Men jag ska ringa henne i morgon och berätta om hur mycket jag kommer älska den där katten och att hon omöjligt kan sälja den till någon annan än mig.

Annars så ska jag ska snart titta på The Chocolate War, som verkar hur awesome som helst. Ilan Mitchell-Smith från Weird Science är med i den. Jag har höga förväntningar.

Robert Downey Jr.

2011-11-07T10:59:00.000-08:00

Jag har inget speciellt att skriva om, så här har ni en flirtig gif på Robert Downey Jr. You're welcome.

Eller jo! En sak kan jag berätta. Det visade sig att det skulle kosta ganska mycket att köpa en katt från Djurskyddet och det skulle bli lite för dyrt för oss. (Om man kan, så köp djur från Djurskyddet, det är en toppen verksamhet som hjälper till att omplacera husdjur som blivit övergivna eller vanvårdade.) Så det blir varken Rita, Sinatra eller Ofelia som får flytta hem till oss.

Men! Jag har hittat en alldeles underbar kattunge i Filipstad som behöver ett hem. Så nu har jag skickat iväg ett mail till ägaren och berättat att jag är intresserad av att komma och träffas för att se om jag vill köpa kattungen.

Så håll tummarna på att katten inte redan är köpt!

Lovely Rita meter maid, may I inquire discreetly, when are you free to take some tea with me?

2011-11-06T10:47:00.000-08:00

Paul med en kattunge.

Om det någonsin funnits en lyckligare människa än jag just nu! Mamma har sagt att jag får skaffa en katt, men på villkoret att jag tar hand om den själv. Jag skulle vara en idiot om jag nekade bara för att jag inte vill rensa en kattlåda. Om jag får en katt, så kan jag rensa hur många kattlådor som helst!

Så nu har jag tittat på Djurskyddets hemsida efter katter som behöver nya hem. Jag har hittat tre katter som jag blev alldeles förälskade i. En hane som heter Sinatra och två honor som heter Ofelia och Rita. (Jag ser Rita lite som ett tecken från Beatlesgudarna.) I morgon ska jag ringa dit och säga att jag är väldigt intresserad av att ta en av de tre, om de fortfarande är otingade.

Jag är ganska säker på att jag kommer börja gråta när det väl är dags att ta hem min framtida kisse. För jag är tuff på det sättet.

Bara för att en av katterna heter Rita, så antar jag att det inte är annat än på sin plats att avsluta med Lovely Rita av The Beatles.

Cindy kills me every day. And I tried and I tried, but you looked right through me.

2011-11-05T13:55:00.000-07:00

Jag har femte säsongen av The Big Bang Theory på datorn. Woo-hoo! Samuel har redan börjat se den, och har hunnit med fem avsnitt, och nu vill han att jag ska hinna i kapp det så att vi kan diskutera den. Och det, kära läsare, är inget jag har något emot att göra.

Så nu ska jag gosa ner mig i täcket och skratta åt en sjujäkla bra komediserie.

Vill bara avsluta med att säga att jag är lite smått förälskad i Jim Reid från The Jesus and Mary Chain, och det här är en väldigt bra låt av dem.

God, Andie, I would've died for you!

2011-11-04T17:32:00.000-07:00

Jag fick en plötslig lust att titta på Pretty in Pink, även fast jag redan sett den hur många gånger som helst. (Som om det någonsin har stoppat mig tidigare när det gäller filmer?) Så det är det jag ska göra, klockan kvart över ett på morgonen.

Jag är väl medveten om att den är töntig på ett sätt, men jag kan inte låta bli än att älska den. Inte bara för att Andrew McCarthy (Andrew McCarthy!) är med i den. Men gud, när hon ska iväg till skolbalen, trots allt som har hänt henne, och hon säger "I just wanted them to know that they didn't break me.". Och när hon väl är där och Blane går fram till henne och säger "You said you couldn't be with someone who didn't believe in you. Well I believed in you. I just didn't believe in me. I love you... always. ".

Åhh! Det är nog för att få mig att börja gråta som ett litet barn.

Har jag förresten berättat för er att jag har världens coolaste ringsignal? Det har jag i alla fall.

We believe that we can't be wrong.

2011-11-04T12:14:00.000-07:00

Paul McCartney.

Mannequin var väldigt dålig. Helt fantastiskt dålig. Så fantastiskt dålig att den blev bra. Men det kan bero på att jag är tämligen förtjust i Andrew McCarthys ljuva anlete och smälter lite varje gång jag ser honom.

Jag såg aldrig Revenge of the Nerds när jag var klar med Mannequin, för jag insåg att klockan skulle vara närmare fyra på morgonen när jag väl sett klart den. Och eftersom jag försöker att inte sova längre än till tolv på vad jag kallar morgonen, så kändes det inte som en så bra idé.

Mer har jag inte att säga, förutom att den här låten är så väldans bra.

Gonna be your man in motion, all I need is a pair of wheels. Take me where my future is flyin', St Elmo's Fire.

2011-11-03T15:39:00.000-07:00

Likasinnad! *tears of joy*

Vet ni vad jag avskyr med en sådan passion? När folk pratar om något som inte är svårt att förstå, över huvudtaget, och så avslutar de med "You know what I'm saying?". Bitch, ifrågasätt inte mitt intellekt, säger jag om det. Jag såg en intervju med Lmfao, som är ett band, (Som jag inte tycker om, tåls det att tillägga.) och de avslutade varenda jävla mening med "You know what I'm saying?".

Varenda. Jävla. Mening.

Jag höll på att bli galen.

Men nu ska jag fortsätta med att se 80-tals filmer. Ju töntigare de är desto bättre! Jag berättade för mamma medan vi var ute och gick att jag älskar 80-tals filmer, speciellt tonårsfilmerna. Men hon höll inte med.

Mamma: Jag tycker att de är så töntiga.
Jag: Ja, men det är ju det som gör dem bra! Jag gillar det här lite sagoslutet på något sätt. Det ger en hopp. Man sitter där, när den alldagliga tjejen fått skolans snyggaste kille, och tänker "Det där kunde vara jag!"

Men då skrattade hon bara.

Mannequin (Andrew McCarthy!) är det dags för, sedan blir det nog Revenge of the Nerds.

Annars så vill jag ha med den här låten i mitt livs soundtrack.

Natthumor 2.0

2011-11-02T18:25:00.000-07:00

Jag dör!

Natthumor.

2011-11-02T18:06:00.000-07:00

Får. Inte. Skratta. Väcker. De. Andra. Om. Jag. Gör. Det. Gah!

In your eyes, the light, the heat. In your eyes, I am complete.

2011-11-02T13:06:00.000-07:00

Lloyd Dobler. Jag är aningen förälskad.

Jag pratade med min brorsa Robert för några dagar sedan, och vi kom in på ämnet jobb. Han frågade om jag fått något jobb ännu, och när jag sade att det hade jag inte sade han att det förmodligen är lättare att få jobb i Umeå. Eftersom jag längtar som en galning tillbaka till norr, så är det gode lockande att söka jobb där och flytta tillbaka om jag skulle få ett.

Det är inget som helst fel på södern eller på Karlstad, men jag antar att jag är för mycket norrlänning i hjärtat för att känna mig hemma här. Plus att alla mina fina vänner, som jag saknar så mycket att det känns som jag ska implodera, är uppe i Norrland.

Jag och mamma har förresten varit väldigt duktiga idag. Vi bestämde oss för att gå ut och gå idag och istället för att gå den vanliga slingan, så tog vi den extra långa slingan, som har två monstruösa backar i slutet. Jag är nästan övertygad om att de två backarna skapades av en Gud som hatar människor. (Men som vill att vi ska ha buns of steel.) När vi just skulle till att börja tackla den allra första, så bestämde vi oss för att ta ett varv till. Fast då den vanliga slingan, för mamma ville hem i tid till Bonde söker fru. Men det var inte fy skam gjort av oss, det inte.

Mina kladdkakor hade gjort succé på mötet och mamma skulle hälsa från en av dem att hon brukar aldrig äta fikabröd men att hon nu hade tagit två bitar. Success! Nu vill de tydligen att jag ska baka till varje möte. De hade också pratat om att betala mig för baket, men jag vet dock inte hur seriösa de var när de sade det.

Men nu är det dags för lite mer 80-tals magi. St Elmo's Fire står på tur. (Andrew McCarthy från Pretty in Pink är med i den. Swoon!)

Lloyd Dobler.

2011-11-01T18:12:00.000-07:00

Åh, Lloyd Dobler, du kärlekens man! Om du någonsin skulle stå utanför mitt sovrumsfönster, iklädd en blottarkappa och med en boombox ovanför huvudet, då skulle jag dåna! Det skulle nästan vara för mycket kärlek för mitt hjärta att klara av.

Vad jag inte skulle ge för att mitt liv skulle vara som en 80-talsfilm.

I loathe the bus. There has to be a more dignified mode of transportation.

2011-11-01T12:30:00.000-07:00

Hey, hey ... good lookin'?

Ugh, jag har just tittat på Justin Biebers (Eller Beaver, som jag föredrar att kalla honom.) nya musikvideo Mistletoe. Varför jag ens tänkte tanken att titta på den är bortom mig, och nu känner jag för att kräkas över all töntighet som fanns med i den där videon. Jag visste inte ens att det var möjligt att en video kunde vara så töntig, men tydligen så kunde den det. Och låten sedan! Inte under några omständigheter ska en julsång innehålla uttryck så som "I'mma be", "Shawty"eller några andra "gangster"-uttryck. Det är bara åh så fel.

Men nu ska jag sluta spy galla över Justin Bieber och hans musik. Han är säkert bra om man gillar den sortens musik. Skit, alltså. (Om ni gillar honom, så förstå att jag överdriver och att jag faktiskt respekterar er musiksmak.) (Men jag tycker fortfarande att han är skitdålig.)

På tal om töntighet, fast den sorten som jag tycker är cool, så har jag laddat hem Sixteen Candles. Så snart är det dags för lite 80-tals tonårsfilm à la Molly Ringwald et John Hughes. Så det ser jag fram emot, för nu var det länge sedan jag såg den sortens film.

Annars så har jag bakat fyra satser kladdkaka idag, för att jag är världens snällaste dotter. Mamma tycker att de på hennes jobb tar med sig så tråkigt köpefika, så hon ville liva upp fikastunderna med hemmabakad kladdkaka och på så sätt få de andra att också ta med sig hemmabakat fika att bjuda på. Men eftersom hon har fått för sig att hon inte kan baka kladdkaka, så fick hon mig att göra det. För att jag är snäll, sade jag det? Det är jag i alla all.

Men baske hon om hon tar åt sig äran för dem! Om jobbarkompisarna nu tycker att de var goda.

Nu kallar Molly Ringwald, i all hennes ginger awesomeness, på mig!

Where does she hide it inside of her? That keeps her peace most every day and won't disappear.

2011-10-31T13:24:00.000-07:00

Eftersom det är Halloween och allt, och eftersom jag har extremt lite att göra om dagarna, så tänkte jag att jag skulle klä ut mig. Inget allt för ambitiöst, för jag kan inte köpa till något till en kostym. Så lotten föll på Margot Tenenbaum.

Det blev väldigt halvhjärtat, för jag hade inte kläder till det, så det enda jag kunde göra var att sminka mig som henne och platta håret. (Som sedan gick halvt tillbaka till sitt naturliga självfall.) Sedan har jag på mig min Onesie, som jag tvivlar på att Margot någonsin skulle ha på sig. Men det behöver vi inte haka upp oss på.

På tal om min Onesie, så skakade Samuel på huvudet när han såg att jag tagit på mig den, och började sedan sjunga teletubbies-låten och lade till mitt namn efter Poe. Hey, don't knock it 'til you've tried it, säger jag om det. De som aldrig provat en jumpsuit har ingen aning om hur himmelsk det är att ha på sig en.

För att gå tillbaka till att det är Halloween, (Här hoppas det hejvilt mellan ämnena.) så ville jag att vi skulle ha en myskväll med tända ljus och någon skräckfilm. Mamma skickade iväg mig till affären för att köpa något gott också, och eftersom jag har klarat mig så länge utan godis, så tänkte jag "What the heck!" och högg in. Men jag märkte att jag inte ätit så mycket socker på ett tag för jag blev lite illamående efter ett tag.

Vi såg förresten The Texas Chainsaw Massacre. Ursäkta alla möjliga skräckfilmsfantaster, men den var riktigt, riktigt dålig. Jag skrattade antingen åt det som hände, eller så blev jag arg och skrek på dem att sluta vara så jävla dumma i huvudet.

Det finns endast två skräckfilmer som jag gillar, och det är The Shining och Psycho.

Want some whiskey in your water? Suger in your tea?

2011-10-30T16:55:00.000-07:00

Det är videor så som denna som gör att jag älskar youtube. Här har ni hans kanal.

Douche chill.

2011-10-30T14:45:00.000-07:00

Detta är en glädjens dag, allihopa! Gudarna har hört mina böner och de har äntligen svarat! Arrested Development kommer komma ut med en fjärde säsong, med tio avsnitt, och en film! Åh, som jag har väntat på detta.

Det enda som jag inte ser fram emot är att behöva vänta ända tills 2013 på att de ska komma ut. Men det är Arrested Development och det kan jag vänta tjugo år på. Men helst inte, kanske jag ska påpeka. Det räcker med lite under två år.